1. Ur Dr Jacksons brokiga kanske tråkiga liv. Dagbok måndagen 5 november 2018. ”Mötet med tältlägret”.

Tanken slog mig som en blixt ”varför bara polemisera, kanske har jag talang för kåseri som kan uppmuntra andra, på något sätt, det finns ju diverse hopplösa pajsare som skriver rena rama idiotierna både här och där och vad jag förstått tjänar de pengar”.

Alltså. Dagen idag  5 november 2018 vaknade jag själv i vår Stockholmslägenhet. Makan är i Polen och idkar tillsyn när andra reparerar vår lägenhet. Jag äter för mycket mat på goda lunchrestauranter när jag är ungkarl och ledig i Sverige så jag tänkte  ”späker mig idag med Heinz vita bönor och skivad ost till lunch”. Det gjorde jag.  Lärde mig uppskatta vita bönor under mina tio år i England.

Sedan.  Jag hade  igår, söndagen, gått ut på Twitter med infon att jag alls icke hade sett några tält med protesterande flyktingar i Solna. Jag hade nämligen kört förbi och spanat. Jag växte upp i Solna på andra sidan järnvägsspåret från där tältplatsen var angiven och kom ihåg hur jag på slutet av 50-talet kunde från vårt köksfönster på sjätte våningen Ankdammsgatan 38 se ångloken köra förbi med skorstenarna rykandes med vit rök. Det var kul komma tillbaks efter 100 år.   På Twitter gick jag igår ut med att ”jag såg inga”, märk väl jag sa inte ”det var inga” utan det korrekta ”jag såg inga”. Till mitt stora förtret läste jag idag, dagen efter mitt Sherlock Holmes arbete, att den gode Chang Frick, ni vet han som har succétidningen Nyheter Idag på nätet och gör oss andra avundsjuka, med stora, ja jättestora rubriker, berättar att han minsann varit där och sett en massa tält. Han är alltså mycket bättre än jag hann jag tänka. Jag måste kontrollera.

Polis inväntar begäran att riva migranternas tältläger

Nåväl, alltså igår fann jag vare sig tält eller flyktingar, men jag gick aldrig ur bilen vill jag påpeka. Det ska jag göra idag tänkte jag.  ”Ljuger Chang idag ska jag anmäla honom till Allmänhetens Pressombudsman och sätta upp ett tält där han Changus Frickus bor i ren protest”. Och betala några asylsökande för att bo nedanför hans fönster. Så han får lära sig vett och etikett.

Jag kände mig väldigt kränkt såklart, det ska man ju göra idag. ”Jag är kränkt, alltså existerar jag” är ju landets nya dogm.

Alltså Chang Frick på Nyheter Idag har fräckheten att inte bara säga emot mig utan t.o.m. bevisa med foton att det visst fanns ett tältflyktingläger där. Jag körde i ilfart till Bredkilsbacken i Solna, var helt röd i ansiktet när jag kom fram, tvärbromsade vid parkeringen så asfalten sprutade och gick med ytterst bestämda promenadsteg mot barackerna som mycket ovänligt hade kastat ut de främmande männen. Inga där heller. Jag gick runt hörnet nedför en brant backe, cirka 10 meter, där jag riskerade halka och bli ett akutortopediskt fall, och där och då såg jag tälten. 40 meter längre bort nedåt i backen, där 5-6 män i 40 årsåldern, alltså så kallade ensamkommande barn stod och dividerade. Jag gick fram, pratade lite med dem, de var mycket vänliga, kunde hyfsad svenska, jag frågade ”hur går det?” , jo, bara bra sa de, med några ömsesidigt vänliga gester sa jag ”Lycka till!” och vi vinkade farväl till varandra och de undrade säkert vad det var för festlig svensk som kommer så överraskande och hälsar på.

Det var faktiskt trevligt. Och jag tycker uppriktigt synd om dem. Men livet är inte bara lätt. Vare sig för dem eller för mig eller för någon annan.    Efter denna episod begav jag mig till en lunchrestarang, jag var nämligen fortfarande hungrig trots mitt frosseri i vita böner, där en kommunist ställde sig upp och sa ”Vore det inte emot lagen hade jag gärna skjutit ihjäl samtliga nazister”.   Det är för att du inte är kristen sa jag. Mer om det imorgon, eller sent inatt.  🙂