Aftonbladets hatmånglare Gellert Tamas paranoiditet en fara för demokratin

En alltmer hatisk journaliztik

Har Ni märkt kära läsare hur tonen bland Sveriges journalister istället för att vara böljande och åsiktsbrytande strömningar med en nyans av livet självt alltmer stelnar, blir kantig och mer hatisk.  Det har jag. Senaste exemplet är hatmånglaren Gellert Tamas, ni vet han som har hela journalistkårens stöd i mörkläggningen av tvångssimuleringsövergrepp på apatiska flyktingbarn. I dagarna är han ute och beklagar sig i en artikelserie i Aftonbladet att ”hatet i Sverige växer” vilket naturligtvis bara är en projicering av hans eget hat. Och det som Tamas tolkar som hat egentligen bara handlar om att befolkningen blir alltmer kritisk mot journalizternas lögner och propaganda som klåfingrat lägger sig i saker ingen gett dem uppdrag att göra, förutom deras egna sjuka egon. Likt Tamas ego gjorde i apatiska barnsaken och politiserade fram en tortyrepidemi på barn utan dess like i modern historia.Bildresultat för gellert tamas bilder

 

Ökad paranoiditet hos journaliztkåren

Vad vi ser idag hos journalistkåren är inget annat än en paranoiditet, vanföreställningar som tilltar hos en grupp som VET att de konsekvent ljuger om vissa ting. Jag har de senaste åren haft god kontakt med Sverige och varit hemma regelbundet säkert runt 3-4 månader per år, åtminstone det senaste året.  Jag ser inget hat hos svenska allmänheten. Den är lika trög, hygglig och fördragsam som vanligt. Däremot syns tydligt hos journalister beteendemönster liknande det som den skyldige uppvisar. Den skyldige som anar att hans brott snart kan uppmärksammas och därför uppträder nervöst, irritabelt och överreagerar, eller lägger ut dimslöjor i godan ro.    Förresten. Att Simon Wiesenthal Centret gör misstaget och har fräckheten att lägga sig i svensk yttrandefrihetsdebatt genom att kräva stopp för Nya Tiders deltagande på bokmässan – har de informerats eller uppmanats till det av svenska journalizter?  I sådana fall torde det vara inget annat än patetiskt.  Ska de sätta stopp för vissa människor att inneha telefon också?  Så man inte kan tala fritt ens? Är det den långsiktiga planen?

 

Fara för demokratin

Vad vi kan förvänta att se närmaste åren är hur journaliztkårens kollektiva persona rämnar i signifikant grad,  journalizter och redaktörer med mer folkliga åsikter träder fram och beskriver verkligheten mer realistiskt – utan pseudobegrepp som ”strukturell rasism”. Och de kommer att vinna allmänhetens uppskattning för detta. Om detta mot förmodan icke sker kommer vi att få se hat hos Sveriges redaktörer och journalizter öka till den nivån där det genererar terrorangrepp och blir en fara för demokratin.

Skrothandlarfamiljen Hirschel från Böhmen som bytte namn till Bonnier på 1800-talet ser just nu i dagarna sin förmån som tolkningsföreträdare i Sverige ifrågasatt. Bland många samhällsgrupperingar är Bonniers redan utsparkade. Vilket deras ledning inte fattar på sitt elfenbenstorn av ja-sägare.  Detsamma gäller Aftonbladets underliga och neurotiska redaktion. På goda grunder. Att följa Sveriges utveckling från första parkett i ett annat land blir ett sant nöje de närmaste åren.

Lämna en kommentar