Bonnier Tidning – Newsmill år 2009: Hur Gellert Tamas ljög om apatiska barn

Vad Gellert Tamas valde bort

 

Vad Gellert Tamas valde bort

Publicerad: 2009-10-20 13:10, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

http://archive.is/gR5c6#selection-631.0-857.12

Thomas Jackson om Apatiska barnen

Dr.Thomas Jackson publicerade 20060118 i Dagens Medicin en artikel om simuleringsdiagnostik och de okontaktbara flyktingbarnen, med viss hjälp av professor i psykiatri Lars Farde, vid Karolinska Institutet. Journalisten Gellert Tamas gjorde sedan som fristående konsult åt SVT-programmet Uppdrag Granskning en intervju i Åre på två timmar med Jackson. Men «internationell simuleringsdiagnostik» föll bort i Tamas slutversion. Jackson menar att regeringen och SOU i grunden har rätt i sina slutsatser även om han anser att s.k. by-proxy mekanismer borde utförligare ha belysts.

Om författaren
Thomas Jackson är legitimerad läkare i 3 olika länder: Sverige, Norge och England. Han är tillika specialist i psykiatri och har arbetat som psykiater ett flertal år i vart och ett av länderna. Han har suttit hundratals gånger i Länsrätten i Sverige, Kontrollkommisjonen i Norge och Mental Health Tribunals i England som en för vårdgivare sakkunnig psykiater avseende psykiatrisk tvångsvård

Gellert Tamas ringde mig alltså sommaren 2006 med orden «Regeringen går ju på din linje avseende de apatiska barnen, jag gör ett reportage på uppdrag av Sverige Television och vill gärna intervjua dig om detta».
Intervjun ägde rum augusti 2006. Till intervjun tog jag med mig cirka tio kg artiklar, läroböcker och speciallitteratur om simulering inkl. amerikanska specialmanualer för simuleringsdiagnostik. Jag förklarade för Tamas att dessa böcker tyvärr inte används i Sverige men de finns faktiskt internationellt och att själv har jag arbetat många år i England.

Följande framförde jag till Gellert Tamas:

1. Barnen är utsatta för tvångssimulering, det är helt fel att använda simuleringsbegreppet. Tvångssimulering är en s.k. by-proxy mekanism, alltså att barnet blir utsatt för svåra psykiska övergrepp som skadar dem svårt på sikt och traumatiserar barnen oavsett om de får asyl eller icke.

2. Svenska barnläkare har ingen som helst utbildning inom just detta by-proxy område. Svenska barnläkare har aldrig satt någon tvångssimuleringsdiagnos som f.ö. på engelska har det något svårgreppade namnet «Malingering by-proxy». Det finns icke ens i svenska barnläkares vokabulär. Och att det strider mot läkartraditionen, att alltid tro på patienten eller alltid tro på föräldrarna till barn när barnen är sjuka, har inte gjort saken enklare precis. Vi har helt enkelt ingen simulerings eller tvångssimuleringsdiagnostik på schemat för högskoleutbildning av läkare i Sverige. (Just därför har jag i år begärt att Karolinska Institutet skall se över utbildningen. Jag har f.ö. fått besked att de lovat göra detta.) Brist på utbildning är alltså grundorsaken till att problemet uppkommit i Sverige.

3. Jag förklarade för Tamas hur exceptionellt väl barnen uppfyllde simuleringskriterierna t.ex.

a. Närvaro av juridiskt ombud i den medicinskt -juridiska situationen. Alla! flyktingbarnen har ett juridiskt ombud. Vuxna patienter som normalt söker sjukvård eller föräldrar som söker för sina barn har ytterst sällan ett juridiskt ombud i bakgrunden. Om barnet är sjukt så vill man bara att det ska bli friskt utom just vid tvångssimulering, där gäller det att visa att barnet är så sjukt som möjligt så det sjuka barnet blir så sjukt så det blir ett juridiskt skäl. «Kom ihåg att det måste stå allvarlig sjukdom i läkarintyget annars räknas det inte hos migrationsverket» brukar flyktingadvokaterna erinra oss läkare som skriver intygen.

b. Avsaknad av samarbete mellan patient och läkare – i 99,9 % av läkarbesök samarbetar patienter. Men flyktingbarnen låg bara stilla, följde inga uppmaningar etc.

c. Det finns inget samband mellan reslutat av alla de objektiva undersökningar som görs och symtomen. Alltså alla prover, röntgenundersökningar, blodprover, mm på flyktingbarnen är normala.

Jag berättade om väldigt många andra «medicinska bevis» «medicinska kriterier» och annat från England, ett land där läkare använder simuleringsdiagnostik till skillnad från Sverige. Jag förklarade t.ex. begreppet «staged events» som enligt Sadock and Sadock, världens mest ansedda psykiatriska encyklopedi, är den av åtta simuleringsdiagnoser som bör sättas på barnen. Jag berättade att enligt Oxford Textbook of Psychiatry så förekommer simulering ofta hos flyktingar som skall repatrieras, att simulerade tillstånd ofta är atypiska, att barnläkare liksom läkare enligt internationell simuleringsforskning (som f.ö. mest görs av psykologer, socialarbetare, jurister alltså inte läkare paradoxalt nog) ofta är de sista som erkänner att patienten simulerar. Mitt i prick när det gäller förhållandena i Sverige – eller hur?

Nåväl, jag gav Gellert Tamas en ordentlig utbildning i simuleringsdiagnostik. Inget av detta redogjorde han för i ett SVT-program som på sin websida skryter om att de nu gått till botten med alla rykten och kommit fram till att det finns inget som helst som talar för att barnen simulerar.

Pga SVT och Gellert Tamas menar jag att tvångssimuleringsövegreppen, som har copycatkaraktär, fortsätter helt i onödan. Det tragiska är att många flyktingbarn tar svår skada, några skadas sannolikt för livet just för att:

1. Svenska barnläkare saknar utbildning i «malingering by proxy» som tvångssimulering heter på engelska.

2. Svensk media med Gellert Tamas i spetsen har varit ovilliga till att låta läkare med uppfattningen att hela epidemin är by-proxy orsakad, alltså orsakad av närstående vuxna, få utrymme i media. Genom att skälla ut t.ex. undertecknad och andra kollegor så skrämmer man läkare till tystnad – «bäst att inte säga nåt så man inte hängs ut i media» känner många läkare.

Alla de lärobokscitat, artiklar och annat jag framförde om seriös vetenskaplig simuleringsforskning där jag betonade att detta tvyärr inte är tradition hos svenska läkare att ta med som underlag för sin kliniska beömning. All denna kunskap som inte har det minsta med mig att göra mer än att jag informerade Tamas om hur uppenbart det är att barnen utsätts för övergrepp utifrån denna diagnostik. All denna kunskap avfärdades av apatisterna (apatister: personer som menar att barnen icke utsätts för by-proxy övergrepp av föräldrar eller indirekt svenska barnläkare) som «Jacksons teorier».

«Apatiska barn» tragedin är precis som förra migrationsministern Barbro Holmgren uttryckte det «en humanitär katastrof». Att svensk media systematiskt tycks ha lagt all information om by-proxy diagnostik i mediaskugga bör diskuteras. Varför gjorde man det? Kanske var/är uppsåtet gott hos svensk media. Man vill väl men det blir så fel. Speciellt när man upphöjer till profet en journalist som helt saknar medicinsk utbildning.

Thomas Jackson