Demokratin förlorad -svenskar vågar inte prata med eller lyssna på varandra

Vad konstituerar en demokrati?

Personligen menar jag ett fritt tankeutbyte och uppriktiga ärliga samtal och organiserade diskussioner och debatter är demokratins viktigaste puls. Detta förutsätter att människor känner basal tillit till varandra, att man vet att man inte blir ihjälslagen, oartigt eller illa bemött,  eller stämplad om man säger sitt hjärtas mening.

Tyvärr är ovanstående inte fallet i Sverige. I Sverige är människor rädda att säga vad de tycker om saker och ting- allt ifrån om vi ska ha hårdare straff, införa disciplin i skolorna eller allt det fusk som pågår inom socialförsäkringarna eller inom invandringsindustrin. Demokratin är därför redan förlorad i Sverige. Samtalet människor emellan är borta. Vi har istället fått en slafsig demokratur där de intellektuella argumenten sedan länge ersatts av känslomässiga alltmer ökande verbala reviranspråk.   Prognosen i Sverige är pessima.

Värst av allt är, värre än att inte våga prata med varandra, torde vara rädslan att lyssna på varandra. Svenskar vågar idag inte ens lyssna på varandra av rädsla för att motparten säger något ”dumt” eller sådant man ”inte får eller bör säga”. Denna rädsla gör att man avslutar samtalet så fort som möjligt – så man slipper springa därifrån om några opassande meningar formuleras.  Att inte våga lyssna är betydligt farligare än att inte våga prata.

Sverige är idag på ett sluttande plan. Undrar vad som kommer att ske? Hur illa hinner det bli innan det vänder – det är något vi alla bör fråga oss.