Dr Jackson anmäler Karolinska Institutet till Riksenheten mot korruption

Till läsaren av denna blogg:  Detta är kanske tråkig men viktig läsning. Jag publicerar detta dokument här på min blogg www.jajj.se    redan idag fredag 2016-02-12.   Är det månntro för tidigt? Förekommer jag något? Förhindrar jag något t.ex. optimal juridisk handläggning. Jag funderade på dessa ting men drog slutsatsen att jag faktiskt icke gör det. Tvärtom tror jag att jag sätter press på etablissmanget genom att börja med att posta det på min blogg. Det är bara ett hundratal varje dag som läser denna blogg och de personer som bör läsa dokumentet gör det sannolikt icke.  Dokumentet via traditionell postgång postas nu på måndag 15 februari och på onsdag 17 februari sänds dokumentet via email till andra personer.

 

Föreligger rimlig grund för anmälan mot Karolinska Institutet?

Till: gunnar.stetler@aklagare.se
Från: Thomas Jackson (thomas.a.jackson@hotmail.com)
Sparad: den 12 februari 2016 13:48:30
Till: gunnar.stetler@aklagare.se (gunnar.stetler@aklagare.se

 

Klicka här för alternativ
Behandling i Klinisk Etikk Komité av sak innsendt fra Thomas Jackson – Kopi.pdf.
Detta dokument är i sin helhet återgett längst ned i detta inlägg.
 
Till ansvarig chefsåklagare Stetler eller vederbörande vid enheten mot korruption Stockholm
Kopia via vanlig postgång till:
Lars Leijonborg,  Riksåklagaren, Samtliga Justitieråd vid Sveriges högsta Domstol,
Justitieminister Morgan Johansson, Arvid Carlsson, Gerdin, Risberg, Gahmberg

Emailkopia: Se personer namngivna längst ned. Dessa kommer att tilläggas och tillsändas onsdag 17 februari när det är sannolikt att Ni ovan rubricerade fått och diareifört dokumentet.  Ni namngivna ovan kan gärna få namnen på dessa om Ni hör av Er. Det är några välkända forskare och journalister både i Sverige och utomlands.

Ärende

Undertecknad har en fråga till Riksenheten mot korruption huruvida det är juridisk rimlig praxis om undertecknad anmäler rektor Anders Hamsten vid Karolinska Institutet för förvaltningsbrott eller försummelse då han icke besvarar brev avseende en medicinsk sakfråga.
Saken är komplicerad då undertecknad menar det kan bero på ett slags vänskapskorruption inom ledningen för KI. Kanske har till och med den mindre osämja som sedan studieåren rådit mellan undertecknad och rektor Anders Hamstens sedan många år på KI mäktige allierade Jan Carlsted Duke spelat roll.  Undertecknad, Anders Hamsten och Jan Carlstedt Duke känner varandra sedan vi var 20 år gamla sedan de första åren under läkarstudierna.

Eller är orsaken till att KI nekar svara på mina frågor helt enkelt att KI har en överdriven nit som kan gränsa till det kriminella att med tanke på Nobelprisets varumärke skydda sitt eget varumärke eftersom de är intimt sammankopplade. Och därför glidit in i en korrupt tradition bestående i att de tystar personer som kritiserar KI:s forskning.

Bakgrund
a. Undertecknad har de senaste två åren sänt brev ställda till Anders Hamsten rektor vid Karolinska Institutet med mottagningsbevis avseende  en förfrågan jag har till Karolinska Institutet avseende deras offentliga inställning till diagnostik rörande s.k. apatiska barn. En i media välkänd epidemi där över tusen flyktingbarn i Sverige insjuknat i mycket svåra symtom i fleråriga sjukdomstillstånd varav 80% krävt sondmatning en process som kraftfullt påverkar deras psykiska hälsa.

Jag var hösten 2015 överläkare vid en ätstörningsenhet vid Stavangers Universitetssjukhus där vi diskuterade just hur sondmatning i sig mycket kraftigt kan traumatisera barns psykiska hälsa även vid korta perioder. Litteraturen är solklar på detta. I Sverige har flyktingbarn fått sondmatning  årslånga perioder i väntan på asyl.

Jag har ännu icke fått besked om KI:s inställning till huruvida de anser ICD-10 diagnosen F32.3A som KI:s forskargrupp ligger bakom är signifikant validerad eller om forskningen är avslutad. Socialstyrelsen skriver i sin vägledning år 2013 sid 44:

Ny diagnoskod för barn med uppgivenhetssyndrom. Frågan om diagnos och klassificering av barn med uppgivenhetssyndrom (s.k. apatiska flyktingbarn) har diskuterats sedan 2005 utan att man kunnat komma fram till en gemensam lösning. En svårighet har varit att även specialisterna har haft olika uppfattning om hur tillståndet ska uppfattas och klassificeras. Frågan har nu aktualiserats i Socialstyrelsens klassifikationsenhet och diskuterats med olika specialister.  Det är av värde att tillståndet lyfts fram och synliggörs också i sjukdomsklassifikationen. Genom att en särskild diagnoskod tillskapas underlättas epidemiologiska studier av förekomsten och dess förändringar över tiden samt uppföljning av förlopp och behandling och annan klinisk forskning.”.

Min förfrågan menar jag utifrån Socialstyrelsens vägledning är rimligt motiverad. Speciellt dessutom mot bakgrund av att jag har engelsk läkarlegitimation och blev refererad till som medicinsk expert i SOU 2006:49 i saken om de apatiska flyktingbarnen och är engagerad i ärendet om flyktingbarnen. Vi har en annan diagnostik i England på dessa tillstånd. Flera engelska kollegor har uttryckt förvåning till mig över KI:s hemmasnickrade diagnostik som visar sig  i Socialstyrelsens vägledning och som tillåtits dominera den offentliga samhällsdebatten i saken. Men när jag upprepade gånger skriftligt till KI  påtalat KI:s tunnelseende i saken så får jag inget svar.

Jag har icke ens i retur erhållit underskrivet mottagningskvitto!  Först efter tredje brevet fick jag  av KI:s chefsjurist tillsänt mig ett tämligen oartig, kort brev som jag tolkade som ett avvisande.  Kort och gott Karolinska Institutet nekar ge svar på en vad undertecknad bedömer rimligt berättigad fråga.   Jag har fortfarande ingen visshet huruvida den medicinskt ytterst ansvarige Anders Hamsten ens har fått breven. Chefsjuristens korta avvisande svarsbrev kommenterar icke om Hamsten tagit del eller icke.

Hamsten är en myndighetsperson och jag undrar därför vad som är korrekt att göra – anmäla eller icke anmäla brott mot förvaltningsrättsliga plikter?

b. Förfrågan till Hamsten skall ses mot bakgrund av att u.t. har påtalat i en statlig utredning SOU 2006:49 att det sannolikt pågår svåra och mycket plågsamma övergrepp mot flyktingbarn i Sverige där läkarkåren på ett tragiskt sätt lurats in i att delta i övergreppen.   Övergreppen, okända för svensk läkarkår och sannolikt också för KI, kallas internationellt för Malingering by Proxy/MabP eller enligt engelska myndigheten General Medical Council  ”Induced or fabricated Illness in Children”.  Ni kan enkelt läsa om GMC:s guidelines på hemsidan www.mabpsyndrom.com . Finner Ni det icke så kan jag gärna bistå med hjälp att återfinna dessa guidelines.
Karolinska Institutets forskningsgrupp om ”apatiska barn” ledd av med.dr. Göran Bodegård och professor Per-Anders Rydelius har avvisat alla teorier om att föräldrarna medvetet gör barnen sjuka. Jag förstår vad de menar men u.t. menar helt klart att detta kan omöjligen gälla alla föräldrar och att sannolikheten att MabP förekommer är mycket mycket hög i en så pass märklig epidemi.

c. Min förfrågan synes rimlig också mot bakgrund av att jag de senaste tio åren då jag intresserat mig för detta speciella medicinska barnövergrepp blivit bekant med prof. Marc Feldman, USA.   Prof. Marc Feldman är en auktoritet inom området och mycket respekterad forskare känd från CNN, Larry King, Dr. Phil mm.mm.  och har berättat att det planeras komma att få en ny förkortning nämligen MAL-BP.

d. Jag har tung skriftlig dokumentation från tre av världens främsta forskare, inkl. Feldman, inom detta smala forskningsfält av medicinsk barnmisshandel.  Detta i form av personliga brev till undertecknad där dessa forskare tydligt formulerar att de anser den s.k. apatiska barn epidemin i Sverige med tusentals drabbade barn i Sverige sannolikt är det mycket ovanliga och grymma övergreppet mot barn som i engelskspråkig litteratur kallas Induced or fabricated Illness in Children, MabP, eller Illness falsification in Children.

MabP är under normala förhållanden mycket sällsynt men tycks via mediala copycat-mekanismer blivit en jätte-epidemi i Sverige då KI med sin i saken begränsade kunskap informerade svensk media att barnen fått en nyupptäckt sjukdom ”uppgivenhetssyndrom”. KI kommenterade de apatiska barnens tillstånd inför SVT/SR och övrig svensk media utan att med ett enda ord kommentera att svår barnmisshandel, alltså det som sker vid årslång MaBP med sondmatning, naturligtvis ger både apati och uppgivenhet.

Detta tystar KI ned.  De önskar icke ens se brev från Feldman et al. De kommenterar det inte ens. Varför?

Jag ber Er också notera likheter mellan de fyra kirurgerna som visselblåste mot KI:s ledning och undertecknad.

1. TYSTNAD.
Kirurgerna  bemöttes med av Karolinska Institutet med total tystnad under 7 månader trots idogt arbete att visselblåsa.
Undertecknad bemöts sedan många år när det gäller KI:s  apatiska barnforskning fortfarande med tystnad.

2. POLISANMÄLAN.
Kirurgerna. Enligt SVT:s program ”Experimenten” som sändes januari-februari onsdagar kl. 20.00 på SVT1 hotades de fyra visselblåsande kirurgerna till slut med polisanmälan.
Undertecknad.   Uppdrag granskning SVT hotade mig med  upp till sex års fängelse om jag icke slutade skriva till dem att deras reportage om apatiska barn som sändes 2006 (i SVT- programmet beskrives hypotesen om föräldrarövergrepp som högerextrem och utan medicinsk grund) var ett misstag eftersom deras TV-program stimulerade till övergrepp på barn (självklart genom att de oskyldigförklarade vuxna asylsökande och gav dem därmed carte blanche att fortsätta använda barnen som torpeder för att få asyl).

Jag  föreslår att överåklagare Gunnar Stetler tar del av Universitetssjukhuset i Stavangers Kliniska Etiska Kommittés kommentar hösten 2015 om Sveriges apatiska barn – påförd sjukdom – högerextremism.    De diskuterar generellt.   Något liknande hade jag faktiskt väntat mig av Karolinska Institutet. Då hade jag varit nöjd och kanske hade de meddelat att de fortsätter sin forskning på apatiska flyktingbarn med större öppenhet för MAL-BP och jag hade kunnat lägga ned min norska välgörenhetsfond avseende ”Child Protction”  www.drjacksonsbarnefond.com eftersom det är ett tungt jobb att driva dessa frågor speciellt eftersom forskningen innebär kritik mot egna kollegor som luras till behandlingar av flyktingbarn. Liksom läkare luras till iatrogena åtgärder vid det mer välbekanta Munchausen by Proxy.   KI ha alltså offentligt tillstyrkt en behandling  som kan vara medicinsk misshandel och lika kriminell, om icke mer, än KI-forskarens Macchiarinis verksamhet som Karolinska Institutets styrelse  nu beordrat granskning om.  Jag anser nog att de också bör se på hur KI hanterat forskningen om apatiska barn.

Jag tror prof em Arvid Carlsson, Nobelpristagare, slår huvudet på spiken när han i en TV-intervju formulerar att KI-ledningen kan, ungefär, ”sitta i en ja-sägar-tradition” och att den lokala kulturen på KI bör genomgås.   Jag har ju själv min utbildning vid KI. Jag var till och med kurskamrat med både Anders Hamsten och den andre store, ty han satt vid forskningspengarna, makthavaren Jan Carlstedt -Duke.   Båda två har känt varandra sedan de var 20 år och inte varit speciellt mycket utanför KI:s murar.  Jag har konfronterats med bägge två upprepade gånger under studietiden. Jag bedömer dem som slipade, speciellt Hamsten, och Carlstedt Duke är vågar jag påstå en starkt maktorienterad personlighet.

I min enfald tror jag faktiskt att Karolinska Institutets koppling till Nobelpriset har motverkat KI:s ädla ambitioner och att dess ledning blivit till viss del paralyserad av denna ansvarsfyllda uppgift att välja Nobel-pristagare.   När apatiska barn fenomenet uppstod så fick aktuell forskargrupp stor frihet och tillgång till media- det kunde ju handla om en ny diagnos där KI kunde få ära och berömmelse. Nu när många förstår att den gruppen kan ha gått fel – ja så pass fel att det i värsta fall kan vara en skandal om möjligt större än Macchiarinis – så gäller största möjliga tystnad. Alltså, mot bakgrund av tunnelseende hos KI:s forskningsgrupp där forskarna bortsett från MAL-BP fenomenet, de har vad jag vet aldrig ens diskuterat det,  har vuxna asylsökande kunnat  fortsätta göra friska barn sjuka för att få asyl.
Detta sistnämna är dock en betydligt större sak och detta dokument formuleras enbart för att få ett utlåtande från Riksenheten mot korruption om den bedömer mot ovanstående bakgrund huruvida det är rimligt att anmäla  rektor Anders Hamsten, i egenskap av myndighetschef för en medicinsk högskola, för att icke besvara brev med mottagningsbevis i en sak som enligt Socialstyrelsen är medicinskt oklar.
Jag ber Er läsa dokumentet från Stavangers kliniskt etiska kommitte om påförd sjukdom samt informerar härmed också om att Norska Helsedirektoratet har tackat mig oktober 2015 för att undertecknad uppmärksammat dem på fenomenet Induced Illness in Children. De har tagit det upp till diskussion vid sin ”Avdeling for vold i näre relasjoner”.
Att KI vare sig diskuterar ”påförd sjukdom” eller tackar mig för mitt arbete att komma med synpunkter på deras forskning om apatiska barn har jag stor förståelse för.

Tacksam för skriftligt svar -huruvida Riksenheten mot korruption anser det är juridiskt rimligt och lämpligt att jag anmäler rektor Anders Hamsten för myndighetsmissbruk avseende postförsändelser -till nedanstående adress.

Stockholm 2016-02-12

Professor Thomas Jackson, MD, PhD                                    mobil:     0047-98189351
Director European College of Psychiatry LTD,  privat psykiatriskt forskningsinstitut,  UK

Svensk adress:   Östermalmstorg…..

Stockholm

**************************************************************************************************************

Bilaga nedan följer i sin helhet ett utlåtande från Stavangers kliniske etiske kommittés kortfattade kommentar om så kallad påförd sjukdom, högerextremism och apatiska barn.

Behandling i Klinisk etikkomite (KEK) av henvendelse fra Thomas Gustaf-Adolf Jackson

Bakgrunn
Klinisk etikkomite mottok 27.12.15 sak fra Thomas Gustaf-Adolf Jackson, psykiater og overlegevikar
ved Sola DPS, Helse Stavanger. Jacksons vikariat var ferdig ved utgangen av november 2015.
Henvendelsen omhandler spørsmål relatert til legers håndtering av situasjoner hvor foresatte
fabrikkerer symptomer og påstår at sitt friske barn er sykt. Dette er i litteraturen kjent som
«malingering by proxy», «induced or fabricated illness in children», eller «påført sykdom» på norsk.
Innsenders hovedanliggende, slik komiteen forstår ham, er legers unnlatende holdning til fenomenet
og deres ettergivenhet i forhold til foreldres påstander om barnets tilstand. Legen bidrar i slike
tilfeller til at barnet påføres unødvendige undersøkelser og behandlinger og på den måten potensielt
blir «psykisk og ibland også fysisk traumatisert», ifølge Jackson.
Han viser til en særlig betent og politisert diskusjon av barnas situasjon i svensk kontekst, hvor det
også er kommet «en statlig utredning» (SOU 2006:49) om saken og det som omtales som de
«apatiske barna». Jackson argumenterer for at det i både norsk og svensk kontekst, til forskjell fra
britisk, har vært vanskelig å nå frem med informasjon om fenomenet. For det første fordi media har
anført at «påført sykdom» har sin opprinnelse i «høyreekstreme krefter» og derfor «rubriseres som
fremmedfiendtlig». Den andre grunnen er at det, ifølge Jackson, er «vanskelig for leger å snakke
om», ettersom det er «legen som utfører overgrepet». Jackson viser til at han har anmodet både
norsk og svensk legeforening å publisere forskning om fenomenet uten å vinne frem. Både
Socialstyrelsen i Sverige og Helsedirektoratet i Norge har derimot gitt «positiv tilbakemelding» og er
«interessert i å diskutere saken».
Jacksons bestilling til Klinisk etikkomite, Helse Stavanger, formuleres på slutten av teksten i form av
to spørsmål, som begge relaterer seg til hvordan han personlig bør stille seg i en situasjon hvor han i
et pasientforløp har en erkjennelse av, som lege, å ha «ha blitt lurt til undersøkelser og
behandlingsvarianter som traumatiserer et barn». Han spør «hvordan bør jeg agere på beste etiske
måte som lege»? Jackson skisseres selv to mulige svar på sitt eget spørsmål: «a. Bør jeg anmelde meg
selv med risiko at jeg blir straffet? b. Bør jeg anmelde den voksne med risiko for at overgrepet
fortsetter? Men hos en annen lege, grunnet at det i stort sett alltid er vanskelig å få fellende dom i
mangel på bevis mot de voksne pårørende.  Dette ettersom disse lurt legen til at begå overgrepene og
de voksne kan alltid klare sig under med at si «Legen burte skjønt bedre og skjønt at jeg var
desperat».»
Behandling i KEK
8.12.15 ble det sendt en bekreftelse til Jackson på at saken var mottatt og en kort redegjørelse for
videre saksgang. Saken ble behandlet i KEK i møtet 11.1.16. Medlemmene var da blitt gjort kjent med
saken på forhånd gjennom at brevet fra Jackson ble distribuert sammen med innkallelsen til møtet.
Det var 6 medlemmer og sekretær til stede på møtet. Jone Schanche Olsen meldte seg inhabil
grunnet tidligere kontakt med Jackson om saken, og forlot derfor møtet under behandlingen av den.
Ståle Barvik ble valgt som setteleder i Schanche Olsens fravær.
KEKs vurdering
KEKs vurdering Komiteen er enig med innsender i at «malingering by proxy» er dypt etisk
problematisk. Skulle en lege være unnfallende i en slik situasjon aktualiserer det, med negativt
fortegn, vesentlige helseetiske prinsipper, som «ikke å gjøre skade», «autonomi» og «rettferdighet».
Dets utvetydige karakter av overgrep rammes likevel først og fremst av norsk lovgivning. En mistanke
om «påført sykdom» er så alvorlig at den plikter å meldes videre til aktuelle myndigheter som politi
og barnevern.
Helsepersonell lovens § 31 gir helsepersonell plikt til å varsle politiet i akutte saker dersom dette er
nødvendig for å avverge alvorlig skade på person eller eiendom. Helsepersonell lovens § 33 gir videre
helsepersonell en plikt, uavhengig av taushetsplikt, å gi opplysninger til barneverntjenesten når det
er grunn til å tro at et barn blir mishandlet i hjemmet eller det foreligger andre former for alvorlig
omsorgssvikt.  En situasjon hvor barn blir påført slik skade som innsenderen beskriver vil
sannsynligvis rammes av disse reglene, særlig gjelder dette regelen om meldeplikt til barnevernet.
Helsepersonell som mistenker at et barn blir påført skade som rammes av denne paragrafen plikter
således å melde dette videre. Unnlatelse av å gjøre dette kan i verste fall føre til straff eller
administrative reaksjoner for helsepersonellet. Det blir deretter barnevernets ansvar å undersøke
saken og vurdere hvorvidt det er grunnlag for tiltak fra deres side.
KEK diskuterte om saken egner seg for videre behandling i klinisk etikk komité eller om den primært
bør behandles av andre. Dette er et spørsmål komiteen tar stilling i forhold til alle innsendte saker.
Selv om problemstillingene relatert til «påført sykdom» anført i innsenders fremstilling har en klar
etisk dimensjon, så opplever komiteen at de er så generelt utformet og har en så klar juridisk
karakter at de ikke egner seg til behandling i klinisk etikkomite.
Komiteen har forståelse for at saken oppleves som et personlig dilemma for innsender, og for andre
leger med tilsvarende erkjennelser. Samtidig, da komiteens mandat er prospektivt, eller
retrospektivt, å behandle konkrete kliniske situasjoner, oppleves både innsenders generelle
betraktninger om saksfeltet og personlige samvittighetsspørsmål relatert til det samme å falle
utenfor det komiteen forstår som sitt arbeidsområde.
Det ble av disse grunner vedtatt ikke å ha en omfattende behandling av saken i KEK. Beslutningen
innebærer ikke en underkjennelse av sakens viktighet, men en besinnelse på komiteens mandat.
Klinisk etikkomite takker innsender for å reise en viktig sak, men anser med dette sin behandling av
den som avsluttet.
For Klinisk etikkomite, Helse Stavanger
Kjetil Moen, Sekretær