Dr Jacksons första inlägg i apatiska barn debatten. Svenska Dagbladet onsdag 14 december 2005 – Ansvarig utgivare Lena K Samuelsson

Här är mitt första offentliga framträdande i apatiska barndebatten december 2005 i Svenska Dagbladet

Som Ni kan läsa återger journalisten mina ord när han syftar på mig ”Han är medveten om att hans uttalanden kan göra det svårt för honom att få jobb i framtiden”.

Vilket är exakt vad som hänt. Jag visste nämligen att det är tabu för svenska läkare att tala om simulering. Den ”sjukes” ord får aldrig ifrågasättas. Inte ens på Försäkringskassan där jag år 1999 var försäkringsläkare fick man nämna ordet simulering – då visade FK-cheferna tämligen omgående ogillande. I mitt fall när jag tog upp det med chefen i Haninge så bara gick han iväg utan att ens kommentera – ett sätt att ta avstånd- han hade f.ö. ingen aning om att simulering har en specialkod i WHO:s ICD-10 system som svenska läkare är skyldiga att följa, nämligen Z 76.5 Och är alltså ingen sjukdom och har därför en specialkod.  Däremot vet vi att patienter som simulerar intensivt blir neurotiskt sjuka av det. Och de som utsätts för tvång eller manipuleras till att tro de är sjuka eller uppmanas/tvingas till att agera i ett rörelsemönster enligt instruktion som de apatiska barnen, dessa barn kan bli svårt störda – speciellt som magsonden är satt och vuxna kan manipulera födointaget eftersom de vuxna sköter sondmatningen och trots att barnet är hungrigt ej ge det mat.  Detta ger svår ångest hos barnet och flera apatiska barn i Sverige synes ha haft så mycket ångest att de dissocierar alltså deras psyken fragmenteras.

Det ytterst tragiska är att simulering är en helt annan sak än det som de apatiska barnen råkar ut för. Barnen råkar nämligen ut för tvångssimulering på engelska kallat Malingering by Proxy som ej är en diagnos utan en kriminell handling – grov barnmisshandel – en situation där barn manipuleras eller tvingas spela sjuka. Men detta blev för krångligt för journalisten och den ansvarige utgivaren Lena K Samuelsson som aldrig förstod att det var skillnad mellan ett barn som säger ”jag har ont i huvut” trots att barnet ej har det utan där det egentligen handlar om att barnet vill inte gå till ett prov i skolan den dagen.  Och ett barn som under uppmaning, hot, önskan att hjälpa familjen ligger i blöjor, sondmatas, helt tyst månader och år.   Detta förstår ej svenska journalister – det föreligger alltså ett pedagogisk problem. Vilket ej blev lättare av att svenska journalister endast lyssnade på politiserande barnläkare som Göran Bodegård (kommunist) och Henry Ascher (kommunist) och andra äldre barnläkare som hade sin utbildning långt för detta övergrepp diskuterades för första gången i den vetenskapliga litteraturen nämligen år 1996.

Ni kan också läsa min ord återgivna omedelbart efter ”Men man måste tänka på barnen, de tar stor skada”.

Artikeln som refereras till ovan kan ni läsa inscannad här nedan, ni får förstora bilden genom att dubbelklick eller använda förstoringsfunktionen.

Jag var uppe på Svenska Dagbladets redaktion i Stockholm runt 7 december 2005. De tog 30-tal bilder, jag blev intervjuad någon timme. Jag hade med mig några läroböcker som man kan se på bilden ty jag visste att svenska läkare ej hade denna special-litteratur som diskuterar icke reella sjukdomar.   Reportern hette Markus Lutteman.  Det tog någon vecka innan artikeln publicerades. Lutteman sa till mig att han hade två andra vuxenpsykiatriker i pipeline som sagt de ej vill gå ut ensamma ty det var för kontroversiellt. Jag sa till Lutteman att ”självklart går jag ut, jag bor i England och har det lättare än mina svenska kollegor som bor i Sverige”.   Trots detta var det intensiva diskussioner på redaktionen innan de beslöt sig för att publicera.

Ja, så var det alltså. Jag offrar min karriär i Sverige för de utsatta flyktingbarnens skull och på grund av detta hänger SVT/SR, se nedan, ett drygt halvår senare ut mig som nazist och inkompetent. Eftersom SvD ej förklarat saken tillräckligt bra så lyckas jag efter intensivt arbete få ut en utförligare artikel om övergreppet på de apatiska barnen  en dryg månad senare i Dagens Medicin 18 januari. Där får jag för första gången berätta för i just denna sak ovetande svenska barnläkare om MAL-BP situationen för barnen.  De apatiska barnen råkar nämligen ut för en ”situation” som kallas malingering  by proxy förkortas MAL-BP och är ett allt mer uppmärksammat övergrepp i den medicinskt vetenskapliga litteraturen. År 2005 fick man leta timmar på google för att finna det. Idag får man drygt 70.000 svar på första googlingen.

Artikeln i Dagens Medicin försvinner från internet efter några månader – svenska journalister anser den fel. Man får gå till Kungliga Biblioteket idag för att få tag på den.

SVT/SR hänger drygt halvåret senare ut mig som främlingsfientlig i programmet Uppdrag granskning och får via redigering och hopklipp det till att se ut som att jag är nazist. Trots att jag vid tidpunkten var med i Folkpartiet och aldrig bedömt mig själv som något annat än kristen konservativ. Men eftersom de enda som gett mig stöd att förhindra dessa bestialiska övergrepp är nazister så är jag väl ”nazist! då. Jag bryr mig inte men för Guds skull så kan väl SVT/SR låta bli att kalla mig det eftersom det då totalt punkterar den diagnostik jag för fram- en diagnostik som kan rädda asylsökande barn från grov tortyr.

SVT/SR har dock ett enormt behov att se mig just som nazist.   Om det någon gång kommer fram jag ej är nazist så kommer det ju fram att hela Uppdrag gransknings och SVT/SR:s koncernens insats på området att rapportera till allmänheten om de apatiska barnen sannolikt kan tävla i den udda grenen ”världens största mediala skandal”.   Det var ju just det faktum att jag fick etiketten som främlingsfientlig nazist som gjorde att ingen lyssnade på mig avseende diagnostiken. Och därmed beseglade SVT/SR barnens öde till att svältas till dödens gräns och några över till döden vad jag hört från kollegor.  Inga barnläkare vågar prata om detta eftersom de riskerar bli dömda för misshandel och t.o.m. mord. Hela barnläkarföreningen är i ett järngrepp av lögner från SVT/SR.

SVT/SR:s rapportering har alltså resulterat i att tusentals friska flyktingbarn gjorts sjuka och utsatts för plågsamma övergrepp, en del stackars barn under flera år. Och det finns rapporter om att barn svultits ihjäl när de bollats mellan flyktingförläggningar och barn-IVA.  Han som mörklagt övergreppen  Gellert Tamas har SVT/SR-koncernens fulla stöd och får Segerstedt-priset Frihetspennan. Och den som försökte visselblåsa har svårt få jobb i Sveriges offentliga sjukvård. Men visselblåsaren får alltmer stöd. Både av internationella myndigheter, experter och Svenska Läkarförbundet som i rättsprocessen Jackson./.Helin B15812-16 vid Stockholms Tingsrätt via sin talesman Ove Andersson andre vice ordförande i Läkarförbundet sa ordagrant när han förhördes om MAL-BP  och om Svenska Läkarförbundets inställning till MAL-BP och Dr Jackson ”Vi kände icke till MAL-BP och Dr Jackson gjorde inget etiskt fel när han påpekade detta”.

Allt detta finns upptaget på band.

Det liknar alltmer ett grekiskt mytologisk drama.

Dubbelklicka eller förstora bilden via förstoringsfunktion som datorn har.

Artikeln är aktbilaga nr 43 i åtalet 2018-04-16 mot Jan Helin  SVT:s programdirektör som slutade oavgjort, Helin blev friad från grovt förtal och Jackson slapp betala rättegångskostnader och fick rätt från Sveriges Läkarförbund i det de sa ”Dr Jackson har ej gjort något etiskt fel”.  Nästa steg torde för svenska journalister och SVT/SR vara att lyfta fram att utländsk expertis som har publicerat om MAL-BP uttalar tvärsäkert att många av de apatiska barnen, kanske alla, är utsatta för övergrepp av sina vårdnadshavare.   När SVT/SR gör detta kommer en mediaskandal utan dess like avslöjas och bli en svanesång för svensk vänsterjournalistik.