EU-domstolen om apatiska barn

Dr. Jacksons Barnefond

Organisasjonsnummer 913 303 253

Postboks 1020,   Buttekvern,   2389 Brumunddal,   NORGE

Till: Högsta Domstolen ordförande

Statsminister Stefan Löfvén

Justitieminister Morgan Johansson

Överåklagare Gunnar Stetler

Rektor Anders Hamsten, Karolinska Institutet

Professor i Barnpsykiatri Per-Anders Rydelius, Karolinska Institutet

Professor i vuxenpsykiatri Lars Farde, Karolinska Institutet

Chefs J.O.-ämbetet

Lars Erik Holm, Generaldirektör Socialstyrelsen

Elis Enwall, utredare Socialstyrelsen

SVT:s VD,  SR:s VD, Jan Helin Aftonbladet

Thomas Mattsson Expressen, Fredrick Karén SvD, Peter Wolodarski Dagens Nyheter

 

Mina Damer och Herrar!

Vänligen notera att det finns en kortversion av dokumentet, på denna sida och nästa, samt en längre version på tio sidor, om nu någon av Er mot förmodan skulle vilja läsa min mer utförliga text.

Kortversion

Detta dokument har två syften:

  1. Att ödmjukt be Socialstyrelsen att i deras vägledning ”Barn med uppgivenhetstillstånd” ISBN 978-91-7555-051-0 tillfoga ett kapitel på 5-10 sidor om Induced and Fabricated Illness/MabP-syndromet inkluderande hur läkaren, enligt den speciella dynamik som präglar läkarrollen vid MabP-övergrepp, kommer i en ytterst svårhanterlig situation eftersom denne blir aktiv del av övergrepp mot ett barn. Och när läkaren förstår han blivit lurad av föräldrarna till att starta en mängd undersökningar och behandlingar, som iatrogent, beroende av arten och mängden av undersökningar och behandlingar, mer eller mindre traumatiserar barnet, har läkaren mycket svårt att avslöja övergreppet eftersom han själv är skyldig till det. Denna dynamik menar undertecknad är en faktor för att förstå apatiska barn epidemin.

 

  1. Att medvetandegöra hos svenska myndigheter och media att undertecknad försöker få svenskt etablissemangs agerande avseende apatiska barn epidemin i Sverige 2006-2014 bedömt vid EU-domstolen som brott mot Europakonventionen och FN:s Barnkonvention. Då ingen målsman föreligger, de apatiska barnen är ju okontaktbara och nedtystade, och deras vårdnadshavare, menar jag, begår brott och självklart icke önskar driva en rättsprocess mot sig själva, kommer jag att be EU-domstolen ta ställning till om jag har skyldighet att betala rättegångskostnader till Jan Helin chefredaktör på Aftonbladet och dennes advokat Thomas Olsson på sammanlagt cirka 40000 sek i ett mål vid Stockholms Tingsrätt där jag anklagat i första hand Aftonbladet för att aktivt stimulera till barnövergrepp på apatiska barn genom att utan någon som helst grund påstå att barnen icke utsättes för MabP-övergrepp. Men också att  Thomas Olsson agerar kriminellt eftersom Olsson deltar i allmänfarlig verksamhet genom att uppenbarligen vara medveten om övergreppens omfång men trots detta skyltar utåt att inga MabP-övergrepp pågår. Jag har Stockholms Tingsrätts och Svea Hovrätts dom att jag är skyldig att betala dessa rättegångskostnader. Jag överklagade till Högsta Domstolen som icke undanröjer tidigare domar. Detta möjliggör att överklaga vid EU-domstolen. Jag menar alltså att man kan icke fakturera för kriminell verksamhet. Kriminell verksamhet i saken föreligger icke enligt HD.  Undertecknad menar kriminell verksamhet reellt föreligger. Därför menar jag legitima skäl föreligger att vid EU-domstolen begära rättslig prövning huruvida det är kriminellt att som Aftonbladet, jag menar Jan Helin gör det medvetet, skapa copycats som på bekostnad av barns hälsa ger vuxna i barnens sällskap  asyl i Sverige. 

 

Jag förutsätter givetvis att Ni samtliga ser positivt på detta eftersom det handlar om flyktingbarns bästa.   Att jag sänder dokumentet   med mottagningsbevis är för den juridiska bärighetens skull. Jag tar för självklart Ni ser positivt även på detta formella förfarande.

 

Som några av Er är medvetna om har undertecknad sedan hösten 2005 bedrivit ett lobbyingarbete för att medvetandegöra för allmänhet, media och svenskt samhällsetablissemang att mycket talar för att den så kallade apatiska barn epidemin i Sverige är svåra övergrepp från vuxna mot en extra sårbar grupp nämligen flyktingbarn.

Jag tror Tomas Tranströmer skrev

 

Sanningen ligger på marken

Men ingen plockar upp den

 

Brumunddal 2015-04-03

 

Dr. Jacksons Barnefond

Dr. Thomas Jackson Daglig leder

Postboks 1020 Buttekvern

2389 Brumunddal,   NORGE

 

 

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

 

 

Lång version

Till: Högsta Domstolen ordförande

Statsminister Stefan Löfvén

Justitieminister Morgan Johansson

Överåklagare Gunnar Stetler

Rektor Anders Hamsten, Karolinska Institutet

Professor i Barnpsykiatri Per-Anders Rydelius, Karolinska Institutet

Professor i vuxenpsykiatri Lars Farde, Karolinska Institutet

Chefs J.O.-ämbetet

Lars Erik Holm, Generaldirektör Socialstyrelsen

Elis Enwall, utredare Socialstyrelsen

SVT:s VD,  SR:s VD, Jan Helin Aftonbladet,  Thomas Mattsson Expressen,

Fredrik Karén SvD, Peter Wolodarski Dagens Nyheter

 

Mina Damer och Herrar!

Vänligen notera att det på föregående två sidor finns en kortversion av dokumentet. Här nedan följer en längre version på tio sidor, om nu någon av Er mot förmodan skulle vilja läsa denna mer utförliga text. Inledningen på denna längre version är identisk med kortversionen.

Detta dokument har två syften:

  1. Att ödmjukt be Socialstyrelsen att i deras vägledning ”Barn med uppgivenhetstillstånd” ISBN 978-91-7555-051-0 tillfoga ett kapitel på 5-10 sidor om Induced and Fabricated Illness/MabP-syndromet inkluderande hur läkaren, enligt den speciella dynamik som präglar läkarrollen vid MabP-övergrepp, kommer i en ytterst svårhanterlig situation eftersom denne blir aktiv del av övergrepp mot ett barn. Och när läkaren förstår han blivit lurad av föräldrarna till att starta en mängd undersökningar och behandlingar, som iatrogent, beroende av arten och mängden av undersökningar och behandlingar, mer eller mindre traumatiserar barnet, har läkaren mycket svårt att avslöja övergreppet eftersom han själv är skyldig till det. Denna dynamik menar undertecknad är en faktor för att förstå apatiska barn epidemin.

 

  1. Att medvetandegöra hos svenska myndigheter och media att undertecknad försöker få svenskt etablissemangs agerande avseende apatiska barn epidemin i Sverige 2006-2014 bedömt vid EU-domstolen som brott mot Europakonventionen och FN:s Barnkonvention. Då ingen målsman föreligger, de apatiska barnen är ju okontaktbara och nedtystade, och deras vårdnadshavare, menar jag, begår brott och självklart icke önskar driva en rättsprocess mot sig själva, kommer jag att be EU-domstolen ta ställning till om jag har skyldighet att betala rättegångskostnader till Jan Helin chefredaktör på Aftonbladet och dennes advokat Thomas Olsson på sammanlagt cirka 40000 sek i ett mål vid Stockholms Tingsrätt där jag anklagat i första hand Aftonbladet för att aktivt stimulera till barnövergrepp på apatiska barn genom att utan någon som helst grund påstå att barnen icke utsättes för MabP-övergrepp. Men också att  Thomas Olsson agerar kriminellt eftersom Olsson deltar i allmänfarlig verksamhet genom att uppenbarligen vara medveten om övergreppens omfång men trots detta skyltar utåt att inga MabP-övergrepp pågår. Jag har Stockholms Tingsrätts och Svea Hovrätts dom att jag är skyldig att betala dessa rättegångskostnader. Jag överklagade till Högsta Domstolen som icke undanröjer tidigare domar. Detta möjliggör att överklaga vid EU-domstolen. Jag menar alltså att man kan icke fakturera för kriminell verksamhet. Kriminell verksamhet i saken föreligger icke enligt HD.  Undertecknad menar kriminell verksamhet reellt föreligger. Därför menar jag legitima skäl föreligger att vid EU-domstolen begära rättslig prövning huruvida det är kriminellt att som Aftonbladet, jag menar Jan Helin gör det medvetet, skapa copycats som på bekostnad av barns hälsa ger vuxna i barnens sällskap  asyl i Sverige. 

 

Jag förutsätter givetvis att Ni samtliga ser positivt på detta eftersom det handlar om flyktingbarns bästa.   Att jag sänder dokumentet   med mottagningsbevis är för den juridiska bärighetens skull. Jag tar för självklart Ni ser positivt även på detta formella förfarande.

 

Som några av Er är medvetna om har undertecknad sedan hösten 2005 bedrivit ett lobbyingarbete för att medvetandegöra för allmänhet, media och svenskt samhällsetablissemang att mycket talar för att den så kallade apatiska barn epidemin i Sverige är svåra övergrepp från vuxna mot en extra sårbar grupp nämligen flyktingbarn i asylsökande familjer.

 

Det har nu blivit en öppning att föra talan vid EU-domstolen i saken.   Tusentals flyktingbarn, initialt friska vid ankomsten till Sverige, har under perioden 2001-2015, enligt undertecknad, blivit offer för intensiva medicinska utredningar och behandlingar som startats när vuxna asylsökande i barnens sällskap påstått till läkare att deras barn, efter att familjen fått avslag på asylansökan, blivit okontaktbara, saknar tal, använder blöjor, icke kan gå och inte äter. Läkarna har därvidlag startat intensiva, mycket omfattande undersökningar med årslånga vårdtider i hemmet av vårdnadshavarna som enligt MabP-metoder gör barnen verkligt sjuka genom att bland annat sondsvälta dem, tvinga dem ligga orörliga, ha blöjor, sitta i rullstolar. Detta är, menar undertecknad, konsekvensen av feldiagnostik från forskare vid Karolinska Institutet som inte har lyckats särskilja psykiskt manipulerande barnmisshandel av föräldrar drivna av egenintresse, från genuin sjukdom.

 

Karolinska Institutets feldiagnostik har implementerats i hela svenska samhället inkl. svensk public service media och svenska myndigheter som Socialstyrelsen. Svenska staten har under regeringen Reinfelt 2006-2014 därför omedvetet grovt brutit mot paragrafer i Europadomstolen och i FN:s Barnkonvention relaterat till den epidemi som i Sverige kallas ”apatiska barn”.   Det primära ansvaret ligger således hos Karolinska Institutet vars forskare till svensk press och media från år 2001 och framgent formulerat att de iakttagit ett nytt sjukdomstillstånd ”uppgivenhetssyndrom” dock missat att detta tillstånd är resultatet av barnmisshandel.

 

Jag beklagar, men undertecknad menar alltså Karolinska Institutet tagit grovt fel i diagnostiken. Enligt speciallitteratur torde istället Sveriges s.k. apatiska barn ha drabbats av det General Medical Council i Storbritannien kallar Induced or fabricated Illness.    Lika stort ansvar för felbedömningen har dock svensk press och media som förföljt och offentligt trakasserat whistleblowers.

 

Den centrala punkten i min talan mot svenska staten i EU-domstolen bygger på vad jag benämner Sine qua non – perspektivet nämligen ”Om det nu är så att Karolinska Institutet har rätt avseende ett nyformulerat sjukdomstillstånd – Hur kan Karolinska Institutet och svensk media säkert veta att det bland de över tusen barn som drabbats av apati icke föreligger åtminstone ett fall av Induced Illness där föräldrar till barnen tvingar barnen under plågsamma former imitera apati eftersom apati kan ge asyl.   Det torde vara en självklarhet att så kan vara fallet.  Och att det just därför föreligger ett oeftergivligt villkor, ett sine qua non, för säker barnsjukvård att myndigheterna till hälso-och sjukvårdspersonal kommunicerar fenomenet påförd sjukdom och dess subvarianter som Induced or fabricated Illness/Mabp-syndromet.”   

 

Men så har icke skett. Att friska föräldrar manipulerar sina barn för egenintressen är tabu att diskutera i Sverige. Om möjligt ännu mer tabu är att det finns internationell medicinsk litteratur om fenomenet, det kallas nämligen Malingering by Proxy.  Konsekvenser av regeringen Reinfelts förnekande av detta säregna övergrepp Malingering by Proxys existens är oerhörda eftersom alla barn som idag i Sverige, kanske under svåra hot, tvingas ligga tysta, orörliga och icke ge kontakt, och där läkare efter extremt utförliga undersökningar icke finner något fel, riskerar att bli kallade apatiska och att därför automatiskt  bli sondmatade, att vårdas i hemmet av de som ligger bakom övergreppen och då utvecklar reell sjukdom. Förnekandet av övergreppet omöjliggör också i praktiken för whistleblowers att slå larm.

 

Efter den 1 januari 2014, har svensk myndighet under regeringen Reinfelt bestämt, skall dessa barn få en medicinsk WHO-diagnos F32.3A.   Svenska Staten riskerar alltså att tillsammans med vuxna asylsökanden vars uttalanden om de tysta barnen tas ”at face value” alltså utan att ifrågasättas, under årslånga behandlingstider misshandla ursprungligen friska barn in i ett reellt sjukt tillstånd. Detta är självklart grova brott mot EU-konventionen om mänskliga rättigheter och FN:s Barnkonvention. Barnen har efter årslånga ”vårdtider” av vuxna asylsökande konstaterats  ha svår D-vitaminbrist, efter att ha legat inomhus utan solljus under flera år, extremt höga nivåer av stresshormoner, viktnedgång till svältvikt runt 25 kg på grund av sondsvältning och uppvisar symtom på svår psykisk traumatisering- en konsekvens av MabP-övergreppen – men som de vuxna asylsökande vårdnadshavarna förklarar med traumatiska episoder i hemlandet eftersom dessa förklaringar ökar deras möjligheter att få asyl. Alla dessa sjukdomsmarkörer och symtom kan ses som resultat av svår vuxenvanvård där svensk läkarkår bidragit genom att ordinera hundratals prover och för barnen skrämmande undersökningar. Detta på flyktingbarn som inte ens kan språket och är helt och hållet i  misshandlande vuxnas våld.  Diagnosen F32.3A som föreslagits omöjliggör naturligtvis också för whistleblowers att agera eftersom det blivit klinisk praxis i Sverige att se denna form av sjukdom med en etiologi av asylsökande föräldrar, avslag på asylansökan, ett insjuknat barn som blir okontaktbart och måste sondmatas, som en sjukdom som fått en WHO-diagnos. Icke som vad undertecknad bedömer det egentligen är – svår barnmisshandel.

 

Icke någonstans i myndigheten Socialstyrelsens riktlinjer, i löpande text eller referenser, ens omnämnes att MabP-syndromet existerar.  Syndromet, i internationell litteratur utförligt beskrivet, passar till 100% på de symtom barnen uppvisar, t.ex. att barnen icke pratar, att inget barn i epidemin är under sex år eftersom yngre barn än så icke kan lyda order från vuxna på ett sätt så att barnet kan vara tillförlitligt och konsekvent tyst och ”apatiskt” inför sjukvårdspersonal. Dessutom har inga asylsökande flyktingbarn utan sällskap av vuxna någonsin blivit sjuka i detta tillstånd av mutism, okontaktbarhet, sängläge, blöjor, rullstolar etc etc. Klinisk medicin handlar om sannolikheter utifrån kriteriediagnostik och barnen uppfyller massivt DSM-4 och ICD-10 kriterier som tyder på ”Induced or fabricated Illness”.

 

Karolinska Institutets, Public Services och Socialstyrelsens förnekande av MabP-syndromet torde omöjliggöra för Sverige som nation att agera enligt Europakonventionen och FN:s Barnkonvention. Tvärtom så deltar Sveriges medicinska och offentliga etablissemang aktivt i övergreppen eftersom de icke bara passivt tillåter utan till och med stimulerar de vuxna att fortsätta övergreppen på sina barn år efter år eftersom Sverige nu gett alibi åt misshandel då svenska staten valt att sätta en sjukdomsdiagnos F32.3A på fenomenet.   Barnen är fångade i en bottenlöst hopplös situation eftersom svenska staten sagt de tysta och orörliga barnen är sjuka – icke misshandlade. Barnen kan därför inte få något skydd. Istället får de vård av dem som vårdmisshandlar dem, hjälpta därtill av svenska läkare som styrs av Socialstyrelsens vägledning.  Därtill kommer att skandalen är för stor för att avslöjas – alltså att en modern västerländsk demokrati agerat som Sverige gjort i denna sak.

 

Varför jag betonar det så kallade Sine Qua Non (oeftergivligt villkor) perspektivet är icke effektsökeri med ett latinskt uttryck utan för att det helt enkelt är adekvat i sammanhanget. Det är väl dokumenterat, även i Socialstyrelsens senaste riktlinjer juni 2013 att apatiska barnsyndromet är diagnostiskt oklart för svenska läkare.  I riktlinjerna diskuterar Socialstyrelsen på sida 44 avseende diagnostiska överväganden ”En svårighet har varit att även specialisterna har haft olika uppfattning om hur tillståndet skall uppfattas och klassificeras”.    Socialstyrelsen diskuterar i sammanhanget Munchhausen by Proxy vilket är ett tillstånd där en psykiskt sjuk vårdnadshavare gör sitt barn sjukt, mortaliteten är 25%.   Men Socialstyrelsen diskuterar icke parallellsyndromet Malingering by Proxy där de vuxna är friska och i ett komplicerat samspel med sjukvården lurar in vårdgivare i en för barnet destruktiv och hälsovådlig situation för att använda barnet som ett instrument för egen vinning.   Jag menar detta beror på ren okunskap hos Karolinska Institutet och Socialstyrelsen.

 

Undertecknad är mig veterligt den enda läkaren i Sverige som åren 1990-2010 intresserat sig för och föreläst om simulering och tvångssimulering vid läkarföreningar och psykiatriska kliniker, vilket jag kommer att dokumentera i rättsprocessen. Mina föreläsningar grundas enbart på icke-svensk medicinsk litteratur. Detta eftersom det föreligger ingen som helst litteratur på svenska om simuleringsdiagnostik som är betydligt mer komplicerad än vanlig diagnostik. Jag har upprepade gånger, i Svenska Dagbladets pappersupplaga 14 december 2005, i skrivelser till Karolinska Institutet, i Dagens Medicin 18 januari 2006 och i debattartiklar tydligt framställt att det råder en utbildningsbrist i läkarutbildningen i Sverige avseende simuleringsdiagnostik. En sak är säker, om svenska samhället förtidspensionerar hundratusentals simulanter för att läkare tar allt som patienten säger ”at face value” är det en sak, det kan jag acceptera.   Men jag kommer aldrig att acceptera att på grund av bristande utbildning i simuleringsdiagnostik hos svensk läkarkår, och halstarrighet vid Karolinska Institutet, flyktingbarn på grund av svenska läkares obefintliga kompetens i saken riskerar att dö en långsam tortyrdöd genom s.k. malingering by proxy mekanismer omfattande läkarförskriven sondmatning och av vårdnadshavare sondsvältning, beordrad stumhet och orörlighet.

 

Mål i EU-domstolen

Dr. Thomas Jackson mot Svenska Staten

Sine Qua Non argument avseende situation i Sverige

relaterat till förekomsten av ”apatiska” flyktingbarn

 

Sine qua non analogin nedan är den centrala och återkommande punkten i det mål undertecknad försöker anhängiggöra vid EU-domstolen. Jag menar att sine qua non analogin totalt och logiskt oemotsägligt påtalar det självklara att Socialstyrelsen har en absolut skyldighet, ett oeftergivligt villkor för god vård, att informera vårdpersonal om att MabP-övergrepp existerar i internationell vetenskaplig medicinsk litteratur eftersom Socialstyrelsen omöjligt kan veta att MabP-övergrepp icke förekommer, eller icke kommer att förekomma, bland s.k. apatiska flyktingbarn i Sverige. Härav menar undertecknad följer att EU-domstolen mot bakgrund av Socialstyrelsens påvisade brist i informationen bör pröva – såtillvida undertecknad kan tillfredsställande visa vilket jag menar att jag kan, alltså att MabP-övergrepp förekommer – om Sveriges Högsta Domstols beslut att bifalla Aftonbladet Jan Helins och advokat Thomas Olssons betalningskrav på mig är i överenstämmelse med fundamentala internationella rättsprinciper. Om undertecknad kan signifikant visa EU-domstolen att MabP-övergrepp förekommer så torde automatiskt följa att Karolinska Institutet omprövar sin diagnostik. Och att svenskt domstolsväsende då bör diskutera bärigheten i HD:s dom att styrka huruvida

  1. om MabP-övergrepp enligt EU-domstolen förekommer i Sverige
  2. i detta sken uppenbara lögner från Helin och Olsson som effektivt mörklägger barnövergrepp genom att dessa herrar till allmänheten ger sken av att undertecknad gör diagnostik utifrån nationalsocialistisk ideologi vilket föranlett  rättssaken som har resulterat i betalningskravet jag bestrider vid EU-domstolen
  3. om EU-domstolen finner undertecknad de facto gör diagnostik utifrån avancerad och internationellt vedertagen speciallitteratur

Helins och Olssons påhitt, för att inte säga rena lögner och del i brott mot internationella konventioner, skall anses som betalningsberättigande.    

Att betala deras ekonomiska krav torde innebära att undertecknad accepterar grov medicinsk barntortyr, initierad av föräldrar och utförd av läkarkollegor som icke förstår bättre eller är så djupt insnärjda i övergreppen att deras situation upplevs av dem själva som extremt svårförklarlig.   Jag kan alltså icke under några som helst villkor acceptera Sveriges Högsta Domstols beslut i frågan, då den tvingar mig att agera mot mitt samvete, att bryta mot  medicinska etiska codecis och både svensk lag och internationell rätt. Enligt svensk lag är det brottsligt att misshandla barn – när svenska domstolar förstår att Karolinska Institutets forskare omedvetet maskerat barnmisshandel under medicinsk diagnos kommer jurisdiktionen i frågan i helt annat läge. För närvarande innebär Karolinska Institutets diagnostiska tillkortakommande, som implementerats hos Socialstyrelsen, att Högsta Domstolen dömer undertecknad att betala en faktura till personer som, medvetet eller omedvetet stimulerar, via massmediala copycatmekanismer, till svår barntortyr. Kanske till och med barnamord. Högsta Domstolens beslut, ett beslut av en stat som så grovt det tänkas kan, utan överdrift, bryter mot Europakonventionens tortyrförbud och FN:s barnkonvention kommer därför att överklagas till EU-domstolen. Sveriges agerande i saken torde vara det förre socialdemokratiske migrationsministern Barbro Holmberg formulerade år 2005 ”En humanitär katastrof”.

Alltsedan ”apatiska barn” epidemin, de tysta okontaktbara barnen, vilken förutsättes väl bekant för Er, började år 2001 till våra dagar och undertecknad fick information om den hösten 2005 så har undertecknad konsekvent drivit linjen att apatiska barn epidemin i Sverige är riggade vuxenövergrepp på flyktingbarn, så kallad Induced or fabricated Illness vilket är en situation som General Medical Council i deras Child Protection Guidelines  ber läkare att vara uppmärksamma på.  Vuxna asylsökande gör barnen sjuka och använder sedan barnen som torpeder för att få asyl eller som mänskliga sköldar mot avvisningsbeslut eftersom ett svårt sjukt barn lättare ger asyl till hela familjen enligt svensk praxis.

I den vetenskapliga litteraturen förekommer också synonymbegreppet Malingering by Proxy (enkelt att googla på)- MabP-syndromet. Övergrepp som kan göra barn svårt sjuka och det är ytterst svårt även för erfarna läkare att särskilja övergreppen från reell sjukdom eftersom barnen utsatta för övergreppen förr eller senare blir reellt sjuka.  Det torde vara en tragedi att dra alla barn över en kam då några drabbas marginellt och andra ytterst svårt efter att t.ex. ha svultits av vuxna asylsökande som ”vårdar” dem via kontrollerad sondmatning.

Sine qua non

Undertecknad menar att det är ett sine qua non (oeftergivligt villkor) för god hälso-och sjukvård att svenska myndigheter, som Socialstyrelsen, informerar hälso-och sjukvården om att ”Induced of fabricated Illness” existerar.

 

Detta har icke Socialstyrelsen gjort. I Socialstyrelsens vägledning om barn med uppgivenhetssyndrom utgiven juni 2013, skriven av socionomen Elis Enwall, nämns icke på en rad, icke heller i de 74 referenserna, att fenomenet Induced Illness/Malingering by Proxy existerar. Trots att barnen plågas svårt vid dessa tillstånd. Vänligen se referenser nedan med asterisker.   Socialstyrelsen kan rimligtvis icke veta att det bland de över tusen fall av mutistiska (barn som icke talar) och mer eller mindre okontaktbara flyktingbarn icke finns fall av Induced Illness.   Man kommer icke ifrån att Socialstyrelsen borde ha varnat för detta även om det så bara handlar om ett enda barn. Detta torde vara ett moraliskt ”Sine qua Non”.  

 

Överklagan till Europadomstolen har, bortsett från klagan mot det formella betalnings-föreläggandet, detta som huvudtema alltså att svenska staten i sina riktlinjer borde ha varnat för Induced and fabricated Illness eftersom barnen lider mycket svårt.

 

Om Socialstyrelsen i sina riktlinjer formulerat en utförlig och explicit beskrivning av MabP-syndromet och läkarnas svåra position i den mycket speciella dynamiska interaktion mellan läkare och vårdnadshavare som utvecklas, hade det medfört att ”varning för barnmisshandel hade blinkat som neonskyltar i Las Vegas” i Socialstyrelsens vägledning ISBN 978-91-7555-051-0. Socialstyrelsen valde istället att helt mörklägga MabP.  Detta tarvar en förklaring!

 

Socialstyrelsens agerande i frågan torde rubriceras som tjänsteförsummelse av den graden att det kan jämställas med allmänfarlig verksamhet.   Socialstyrelsen borde som myndighet ha redogjort för den kriteriegrundade differentialdiagnostik som faktiskt existerar men som svenska staten under regeringen Reinfelt nonchalerat. Regeringen Reinfelts regeringsutövande har inte bara möjliggjort, genom tillsättning i denna speciella sak odugliga tjänstemän på Socialstyrelsen, utan till och med stimulerat till övergrepp genom att ge alibi till övergreppen genom att gömma dem bakom en medicinsk diagnos.  Man får dock ha förståelse för Socialstyrelsens tjänstemän eftersom de icke kunnat göra annat än att gå på det mest ansedda medicinska lärosätet i Sverige nämligen Karolinska Institutets diagnostiska haveri i saken.

 

SOU 2006:49

SOU 2006:49 gav visst gehör för MabP fenomenet och citerade undertecknad där jag varnar för misshandeln men borde ha fördjupat sig mer och beskrivit hur läkare i tjänst luras in i en riggad situation och när de efter ett antal konsultationer ordinerat undersökningar och behandlingar, som de facto iatrogent kan ha skadat barnen genom att göra dem nervösa*

 **, och läkarna  förstår att de själva blivit en del av detta mycket speciella och utstuderade övergrepp så blir de ovilliga at diskutera saken eftersom de riskerar att anmälas av föräldrarna för ”fel vård – du är ju läkare och borde ha förstått”.

 

I förlängningen riskerar läkarna till och med fängelsestraff om barnet blivit svårt misshandlat och läkaren icke följt etiska riktlinjer att dra sig ur behandlingssituationer som icke är enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

 

* This includes feelings of powerlessness, chronic lack of control and disappointment with the impotent physician who is unable to protect the child from a parents medical abuse which may eventually foster the development of illness falsification by the young person.

Hallinger Bass Oxford University Press, 2003, sida 152 kapitel Illness falsification in children ISBN 0-19-851554-5.

 

** Giving up speech for a long time is not an easy sacrifice, and is usually not attempted unless a person is facing a very severe penalty or anticipating a very large award.

Richard Rogers i en klassisk referensbok, Guilford Press 1997, sida 56, om påtvingad simulerad mutism- stumhet hos patienter. Clinical Assessment of Malingering and Deception ISBN 1-57230-173-2.

 

 

En utförlig referenslista och en översättning av Socialstyrelsens vägledning för ”Barn med uppgivenhetssymtom” ISBN 978-91-7555-051-0 kommer att bifogas anmälan, mot svenska staten under regeringen Reinfelt, till EU-domstolen.

Helig ed om sanning avseende simuleringsdiagnostik

Undertecknad önskar avsluta detta lobby-dokument med syfte att få ett stopp på påförd sjukdom övergrepp på flyktingbarn i Sverige med att påpeka följande sanningar. Jag går ed på, med handen på allt jag håller heligt, inklusive Bibel, läkaretiska och juridiska principer, samt egen heder att följande fyra punkter är sanna och korrekta:

 

  1. Undertecknad arbetar mer korrekt utifrån ICD-10 (WHO:s) diagnostiska manual avseende simuleringsdiagnostik än vad svensk läkarkår gör. Jag är nämligen medveten om diagnostiken, diagnoskoden och vad den innebär. Svensk läkarkår har obefintlig kunskap om ämnet, i bästa fall har kanske en procent av kåren marginell kunskap om diagnostiken. Frånvaron av denna kunskap hos svenska läkarkåren förklarar icke bara apatiska barn epidemin i Sverige utan också att Sverige har dubbelt så många människor sjukskrivna och förtidspensionerade som många andra västländer samt det oerhörda fusket inom personliga assistansbranschen.

 

  1. Under mina cirka tjugo år som intensivt arbetande läkare i Sverige vid ett tiotal landsting, som anställd och bemanningsläkare, inom psykiatri, allmänmedicin, företagshälsovård och internmedicin har jag aldrig sett WHO:s diagnoskod Z76.5 för simulering användas på någon endaste patientjournal i Sverige.

 

  1. Under min tid som försäkringsläkare/förtroendeläkare i Sverige vid tre olika försäkringskassor hade cheferna vid de olika kassorna ingen aning ens om att koden existerade och att överhuvudtaget nämna att koden Z76.5 fanns i ICD-10, det diagnostiska system som Socialstyrelsen ålagt försäkringskassorna att använda, var strikt tabu. Och om man vid uppenbara fall nämnde det blev man bemött med tystnad och förvirrade kommentarer. Själv blev uppsagd som försäkringsläkare då jag vägrade spela med i detta FK:s systematiska bedrägeri. Saken var strikt tabu vid de tre kassor jag arbetade och lika tabu är det vad jag förstår vid försäkringskassor över hela Sverige.

 

  1. Det är omöjligt att arbeta korrekt som läkare i Sverige i roller där läkaren har sjukskrivningsuppgift, t.ex. allmänläkeri och psykiatri, eftersom alltför många patienter mer eller mindre hotar de läkare som på korrekta medicinska grunder nekar sjukskrivning eller förtidspension. Det uttalade fusket inom personliga assistansbranschen bygger på dessa förhållanden och simuleringsfusk kostar tiotals miljarder årligen. Detta svenska fusk var för övrigt ett av huvudskälen att jag år 2001 flyttade till England. Jag orkade icke sitta och vara del i ett socialförsäkringssystem som genom den dåliga samhällsekonomi det medförde skapade vanvård för äldre, neddragna behandlingsresurser för cancerpatienter emedan det med sina ”förmåner” gav carte blanche till traffickers som simulerat till sig en förtidspension och med svenska statens ekonomiska stöd kunde ägna sig, på av staten betald heltid, åt kriminell handel med förslavade kvinnor och narkotika. Jag skrev för övrigt en debattartikel i Dagens Industri 2 november 1999 om denna problematik. Den blev väldigt uppmärksammad i en TV-intervju, 2 min 32 sekunder i SVT, med undertecknad och uppföljande riksdagsdebatt.

 

Det är mot denna bakgrund inte det minsta konstigt, tvärtom logiskt, att det är just jag med min bakgrund, en bakgrund som dock SVT år 2006 med sin fabricerande och mytspridande journalist Gellert Tamas väl dolde för allmänheten, reagerat som visselblåsare i apatiska barn tragedin.

Nu ett tips till regeringen Löfvén!   När engelska Labour under Tony Blair mot slutet av 90-talet noterade att Storbritanniens välfärdssystem hotades av en tilltagande sjukskrivningstendens hos allmänheten, en tendens som i Sverige började redan mitten av 80-talet, så förstod de att något måste göras.   De införde då ett system, jag tror år 1997, avseende sjukrivningsuppföljning som mycket präglades av hur amerikanska privata försäkringsbolag hanterade simuleringsfusk.

De enda som politiskt torde kunna ta initiativ till något liknande i Sverige är LO. När nu i framtiden alltfler LO-medlemmar blir fattigpensionärer så kommer förr eller senare efterfrågan om en mer nyanserad syn på arbetsförmåga relaterat till sjukdom att öka. En mer medicinskt kunskapsförankrad syn där hänsyn till internationell simuleringsdiagnostik kan göra att denna diagnostik på ett för samhället postitivt sätt placeras i sitt rätta sammanhang inom svensk socialförsäkring.

 

För övrigt notera gärna att detta med simuleringsdiagnostik, MabP-övergrepp och apatiska barn är inget Ni klarar av att ordna upp i mina Damer och Herrar. Det blir andra som gör det. De av Er som har intelligensen saknar modet, de av Er som har hjärtat saknar kunskapen.

Jag tror Tomas Tranströmer skrev

 

Sanningen ligger på marken

Men ingen plockar upp den

 

 

Brumunddal 2015-04-03

 

Dr. Jacksons Barnefond

Dr. Thomas Jackson Daglig leder

Postboks 1020 Buttekvern

2389 Brumunddal,   NORGE