Jacksons åtal mot Helin B 15812-16 Stockholms Tingsrätt huvudförhandling 16 april kl. 09.00

Då Jan Helin i elfte timmen, 2018-04-09, en vecka före huvudförhandllingen, inkommer med anklagelser  mot Dr Jackson att Dr Jackson säger att apatiska flyktingbarn simulerar så föranledde dessa anklagelser ett bestridande från Dr Jackson enligt nedan:

 

Till: Stockholms Tingsrätt, Avdelning 4, Box 8307, 104 20 Stockholm

 

Ang mål nr B 15812-16   Thomas Jackson ./. Jan Helin

 

Undertecknad målsägare blev 2018-04-09 kommunicerad från Stockholms TR att Jan Helins ombud Thomas Olsson inkommit med komplettering som erhållit aktbilaga nummer 198-202.

Målsägaren inkommer härmed med detta yttrande som är att se som ett bestridande av de påstående som Helin gör i dessa sent inkomna aktbilagor 198-202 och även som ett förtydligande och en plädering för hur målsägaren synes avsiktligt ha missförståtts av icke bara journalister utan även av läkare.

Sannolikt för att undertecknads budskap om att de apatiska flyktingbarnen kan vara i en malingering by proxy situation (MAL-BP situation) innebär grava anklagelser mot barnläkare för missad diagnostik och mot journalister för att ha missat sitt uppdrag att låta den svagare (flyktingbarnet) få sin röst hörd. I en MAL-BP situation är ju offret (barnet) helt i händerna på den starkare (vårdnadshavaren). Detta betonas gång på gång i den vetenskapliga litteraturen om MAL-BP. Vem som helst kan googla på det vilket tyvärr inte svensk barnläkarförening tycks ha gjort. De tycks sätta sina egna team-diskussioner och politiska agenda högt över vetenskaplig forskning. Detta torde stå helt klart för dem som sätter sig in denna tragedi om apatiska flyktingbarn.

 

 

Här nedan följer bestridande av innehållet i och kommentarer till aktbilaga 198-202.

Vi börjar med aktbilaga 198  som utgörs av ett brev från advokat Thomas Olsson daterat 2018-04-09:

 

                                   Aktbilaga 198

 

Missvisande formulering. Ombudet skriver nämligen oriktigt:

”Med anledning av att Thomas Jackson till grund för sin talan åberopat uppgiften om att läkarnas slutsats var att barnen simulerade får jag komplettera Jan Helins bevisuppgift enligt följande”.

Kommentar: Ombudet far med en flagrant osanning. Målsägaren Thomas Jackson har aldrig ” åberopat uppgiften om att läkarnas slutsats var att barnen simulerade”.

Undertecknad målsägaren har till grund för sin talan åberopat att Aftonbladet publicerar osant att ”läkarnas slutsats var att barnen simulerade”.  Ombudet ljuger alltså flagrant inför domstolen genom att stryka de första orden i det målsägaren åberopar ”Aftonbladet publicerar osant att…….”.   Det hela ter sig som ett billigt bondfångartrick.

Ombudets formulering kan av kognitiva psykologiska skäl påverka/förvirra juryn att tro att målsägaren åberopar/stöder sig på uppgiften ”att barnen simulerade” enär målsägaren menar verkligheten är den motsatta alltså att barnen icke simulerar utan är utsatta för övergreppet tvångssimulering/MAL-BP som SOU 2006:49 diskuterar.

Jag ber rätten notera att SOU 2006:49 som även den felciteras i Aftonbladets ingress talar icke om simulering utan om malingering by proxy/MAL-BP som visserligen innehåller ordet ”malingering” som är det engelska ordet för ”simulering”. Notera vänligen att den vetenskapliga terminologin kan kanske på sikt komma att förändras med tanke på att det är ett nytt forskningsfält. Undertecknad som har ett stort engagemang inom evidensbaserad medicin, har översatt artiklar från British Medical Journal om evidensbaserad diagnostik till svenska i tidskriften Medicinsk Access och publicerat artiklar om evidensbaserad medicin.

Målsägaren är tillika sedan år 2007 director för Evidence Based Medicin LTD i England- ett företag som på grund av bl.a. målsägarens engagemang för apatiska barnen i Sverige aldrig har kunnat startas upp, så företaget är ”dormant” alltså ”sovande”.  Mot denna bakgrund är det speciellt angeläget för undertecknad att stå upp för så evidensbaserad och korrekt diagnostik som möjligt och för fenomenet påförd/fabricerad/tvångssimulerad sjukdom hos barn så är det just malingering by proxy som är det ledande idag.

Detta tycks aldrig svenska journalister ha förstått.  Alltså att bara för att det engelska ordet för simulering, alltså ”malingering”, ingår i malingering by proxy så tror svenska journalister det betyder simulering i traditionell bemärkelse. Om svenska journalister hade gått det minsta på djupet och intresserat sig för innebörden av malingering by proxy så hade aldrig denna fruktansvärda övergreppstragedi kunnat existera i Sverige efter SOU 2006:49 orientering om begreppet år 2006.

Eftersom begreppet var helt nytt för svenska läkare så var ju de oerhört osäkra och försiktiga och t.o.m. som aktbilaga 200 visar så motarbetar svenska barnläkare och illvilligt nedpositionerar svenska barnläkare begreppet MAL-BP.

 

Slutsats: Bortsett från att ombudets inledande formulering är missvisande så påpekas ånyo vilken begreppsförvirring det råder hos journalister och advokater om relevant terminologi. Kanske ska man icke döma dem för hårt för just detta ty det är i sanning ett nytt forskningsfält där den första review-artikeln publicerades så sent som 2015. Denna kan enkelt googlas ”Malingering by proxy Marc Feldman”. För övrigt har målsägaren fått intrycket att svenska läkare tycks börja öppna upp för termen malingering by proxy. Så det är med stort intresse vi får höra vittnesmålen från Läkarförbundets andre vice ordförande Ove Andersson och ordförande för svensk barnläkarförening Anna K Bärtås.  Men detta är icke alls säkert ty det är väl känt att läkare visar stort motstånd mot att diskutera begreppet malingering by proxy eftersom det är läkarna som luras till att begå övergreppen och läkarna utsättes för stora rättsliga konsekvenser om de medger de begått fel.

 

Unik rättegång:

Denna rättegång kan för övrigt vara världsunik eftersom vad målsägaren känner till är det första gången talespersoner för läkarförbund och läkarföreningar ombeds under ed vittna om vad läkare som organisation anser om malingering by proxy. Denna situation har uppkommit eftersom det för första gången i världshistorien har uppkommit en epidemi av tusentals barn som kan vara drabbade av MAL-BP. Målsägaren känner sedan tidigare enbart till enskilda fall i England och USA. Förklaringen till epidemin torde vara att svensk media stimulerat till epidemin genom sina publikationer där de försvarat dem som begår övergreppen alltså vårdnadshavarna/traffickers som utnyttjar barnen och barnläkarna som luras till att överbehandla friska barn så de blir sjuka av kronisk felaktig behandling.

 

Den felaktiga behandlingen är alltså det som utgör övergreppet och barnläkarna är alltså de som utför övergreppen – därför vill icke läkare av egenvinning eller  kollegialitet diskutera dessa typer av medicinska övergrepp.

Och precis som vid systerdiagnosen Munchausen by proxy kan barn avlida av den felaktiga behandlingen t.ex. sondsvältas till döds vilket uppenbarligen kan ha varit en del fall av i Sverige. I Sveriges Radio P1 ”Striden om de apatiska barnen” 2015, beskrives ett sannolikt sondsvultet barn som är medvetslöst och har extremt låg ämnesomsättning men den intervjuade barnläkaren verkar icke ha en tanke på att MAL-BP kan vara orsaken. Barnläkaren ställs ju bara inför faktumet att ett svårt sjukt barn kommer till hans intensivvårdsavdelning – han kan ju inte då börja anklaga vårdnadshavarna, detta är f.ö. exceptionellt vanligt förekommande och väl känt problem vid barnmisshandel alltså att sjukhuspersonal icke slår larm trots att barnet har skador och i fall med sondsvältning så är ju det så ovanligt att en barnläkare narturligtvis inte har någon erfarenhet eller mod att konfrontera föräldrarna. Speciellt icke i Sverige där han om patienten är ett apatiskt barn då riskerar att stämplas som nazist, anmälas och få avsked.

 

 

 

 

 

                                      Aktbilaga 199

 

Bakgrund:   Ombudet åberopar en artikel, aktbilaga 199, som målsägaren fick publicerad i Dagens Medicin hösten 2006 efter att SVT:s program Uppdrag granskning skandaliserade SOU 2006:49 genom att helt mörklägga begreppet malingering  by proxy (MAL-BP).

Under hela detta icke bara ensidiga utan totalvinklade och faktamörkläggande 60 minuter långa SVT- program som sändes i SVT på bästa sändningstid kl 20.00 och påannonserades i Rapport 19.30 med min person som en ”stor nyhet” diskuterades MAL-BP icke en enda gång trots att det var det enda målsägaren hade bidragit med. En icke journalist utbildad person vid namn Gellert Tamas gjorde i sin privata enskilda firma produktionen och lyckades sälja in till SVT eftersom storyn om regeringens ”högerextrema” nätverk var så bra att Nils Hanson och Janne Josefssons på SVT tyckte ”det måste vi sända”.   Icke en sekunds reflektion tycktes dessa SVT-personer ha ägnat åt att Gellert Tamas saknade både journalistisk och medicinsk utbildning och är känd enligt journalister som Hanne Kjöller och jurister som Lise Tamm  för att vrida och mörklägga på sanningar enligt egen agenda.   Att låta en dylik person som Gellert Tamas som tillika är utpräglad agendakommunizt granska en medicinsk vetenskaplig komplicerad fråga kan ju bara  sluta på ett sätt nämligen i en katastrof.

Vilket är precis vad som skett – efter SVT:s program blev alla journalister som i en masspsykos och desavouerade en välgjord statlig utredning SOU 2006:49.    Personligen drabbades jag av att Tamas klippte ihop min röst ”Jag är emot mångkultur” med bilder på livlösa sondmatade barn som satt i rullstolar och låg på bårar och TV-tittarna fick naturligtvis uppfattningen att jag var emot barnen trots att jag hela tiden stått på barnens sida.

SVT-programmet nämnde över huvud taget icke något alls om mitt bidrag till SOU 2006:49 alltså om MAL-BP som är en ny diagnostik jag lärt mig i England och svenska barnläkare sannolikt då icke hade en susning om att den ens existerar innan jag skrev om den i Dagens Medicin 18 januari 2006.

Om SVT neutralt och objektivt år 2006 gjort ett program om apatiska barn, att engelsk/amerikansk diagnostik passar perfekt på barnens tillstånd, att svenska barnläkare icke känner till detta utan kanske tänker på Munchausen by proxy, att copycats kan skapas av tidningars publikationer, att det är känt i internationell simuleringsforskning att 1. ”läkaren brukar vara den sista som förstår att patienten simulerar” 2.  hur barnläkare in i det sista brukar förneka att vårdnadshavarna ligger bakom barnets skador trots ”compelling evidences” som Judith Libow formulerar det i Oxfords textbok i kaptilet om ”Illness Falsification in Children”.

Om SVT hade bemödat sig om att just för att saken rörde en så oerhört viktig sak som barns hälsa göra ett objektivt program så hade alla övergrepp på apatiska flyktingbarn upphört år 2006, som de faktiskt gjorde tills SVT:s missvisande program kom. Övergeppen hade upphört eftersom barnläkare som förstod tragedin hade blivit offentligt styrkta av att sanning och vetenskap  ovedersägligen blivit offentliggjorda till allmänheten och engagerade barnläkare hade då orkat att stå upp mot traffickers och skumma flyktingadvokater.   Men SVT gjorde tvärtom. SVT slog undan benen på barnläkare som försökte stå emot övergreppen. SVT ljög om och svartmålade  SOU 2006:49, de utmålade oss visselblåsare som främlingsfientliga, korrupta och till och med som nazister och till allt detta nekades vi t.o.m. genmäle.

 

Kommentar till artikeln aktbilaga 199:

Bortsett från ovanstående stycke önskar målsägaren poängtera att självklart simulerar barnen men på mer eller mindre tvång!!!  OCH DÅ ÄR DET INGEN SIMULERING SOM MAN TALAR OM I VARDAGSTAL UTAN ÖVERGREPP!!!  Det är ju detta tvång som psykiskt skadar parallellt med de fysiska konsekvenserna av att vara stillaliggande, att ha blöjor, att ha skavande magsonder mm. Barnen görs alltså reellt sjuka – detta är så långt från simulering man kan komma. I aktbilaga 199 framgår tydligt bl.a. i ingressen att målsägaren talar om grova övergrepp och det tas då som självklart läsarna då förstår är tvångssimuleringen – icke vanlig simulering.  Förstår inte ombudet/Jan Helin att det är skillnad på att simulera en förkylning genom att ringa till arbetsgivaren och hosta lite extra mot att ligga och tvångssimulera, alltså simulera enligt tvång med en näringssond i näsan månader och år!!! Detta framgår hur tydligt som helst för den som är någorlunda kunnig i diagnostik. Tragedin är att det som kallas tvångssimulering övergår relativt snabbt, säkert individuellt beroende på barnets sårbarhet, i reell sjukdom som t.ex. det som kallas resignationssyndrom. Resignationssyndromet är alltså sannolikt slutstadiet på grov MAL-BP.  Resignationssyndromet är alltså konsekvensen av långvarig MAL-BP. MAL-BP instigeras av vårdnadshavarna som lurar barnläkarna – detta förstod norska barnläkare och de separerade barnen från föräldrarna.   När målsägaren bara påpekade detta lugnt och sakligt så trampade jag på en sjusärdeles öm tå och när barnläkarna icke klarade debatten mot mig så bad de sina kompisar i journalistkåren ”shoot the whistleblower”. Tyvärr för dem så lyckades dessa pajaser icke med det – därför sitter vi här idag. Och vi kan se början på avslöjandet av en av Sveriges största medicinska skandaler genom tiderna där tusentals friska barn gjorts reellt sjuka med hjälp av skattefinansierad sjukvård.

 

Notera vänligen att aktbilaga 199 är publicerad i Dagens Medicin, och riktad till läkare och målsägaren riktar sig främst till psykiatriker, och att kriterium a-c är hämtade ur den välkända diagnosmanualen DSM-4 som används jämte ICD-10 vid psykiatriska sjukdomar. Och att när målsägaren talar om simulering här gör han det för att det är de enda diagnoskriterierna som finns avseende simulering och dessa kastar stort ljus även över det målsägaren länkar till nämligen TVÅNGSSIMULERING.

 

Målsägaren måste helt enkelt använda ordet simulering i vissa sammanhang eftersom VI ICKE HAR NÅGRA DIAGNOSTISKA MANUALER – ÄN!!!!! För det tragiska tillståndet eller situationen TVÅNGSSIMULERING/MAL-BP/FABRICERAD SJUKDOM HOS BARN/PÅFÖRT SYKDOM.    Elias Enwall ansvarig för apatiska barnproblematiken vid Socialstyrelsen har i brev skrivit till mig att när MAL-BP etablerats som WHO-diagnos skall de fundera på att använda denna.

Eller menar Jan Helin med ombud att målsägaren i sin golgata-vandring utsatt för spott och spe, för lögner, fråntagen all rätt att yttra sig offentligt, anklagad för att göra diagnostik på nationalsocialistiska grunder med i princip yrkesförbud och utan ekonomiska resurser SAMTIDIGT skall prestera peer-reviewed artiklar om nydanande MAL-BP diagnostik av världsklass med den validitet och reliabilitet som krävs för att det skall etableras i WHO:s ICD-10 eller amerikanska föreningens DSM-4?

 

Det framgår f.ö. hur tydligt som helst ur aktbilaga 199 att målsägaren skriver ”Den påverkan som föräldrarna utsätter barnet för kallas vetenskapligt ”simulering genom närstående” men eftersom det är en hel grupp som har samma beteende har jag valt diagnosen ”gruppsimulering genom närstående” som alltså är en medicinskt nyformulerad diagnos, detta eftersom fenomenet icke har beskrivits tidigare.”

 

Sammanfattning:   Aktbilaga 199 visar helt klart att målsägaren icke talar om simulering i normalt vardagsspråk. Men tar avstamp i etablerad simuleringsdiagnostik i DSM-4 för att förklara bakgrunden.   Varje tänkande person bör fråga sig varför Jan Helin döljer detta för allmänheten. Svaret torde vara att Han Helin har ett uppsåt att skada mig genom att utsätta mig för andras missaktning.

 

 

 

 

 

                                 Aktbilaga 200

 

Att bestrida denna aktbilaga som är så full av illasinnade insinuationer och rena lögner av en läkarkollega som är barnläkare blir så komplicerat att jag ber juryn/åhörare/intresserade att jämföra vad målsägaren de facto skrev, hur jag försöker vara hygglig, pedagogisk och förstående i aktbilaga 44 som utgörs av den artikel målsägaren fick 18 januari 2006 publicerad i Dagens medicin.

Juryn uppmanas vänligen noggrant långsamt och eftertänksamt läsa aktbilaga 44 och  jämföra med aktbilaga 200 eftersom detta i stort sett förklarar hela Sveriges gåtfulla apatiska barn epidemi.

Genomläsningen illustrerar nämligen hur en ensam visselblåsare verksam i England försöker beskriva hur engelsk-amerikansk diagnostik kan förklara den gåtfulla apatiska barn epidemin i Sverige men blir helt nedsablad av inkvisitoriska ledande barnläkare som har goda journalistiska kontakter vilket målsägaren helt saknar.   Hade denna apatiska barn tragedi utspelat sig på 1600-talet så hade målsägaren sannolikt likt Galelei som hävdade att jorden rörde sig runt solen och icke tvärtom blivit satt i husarrest livet ut.

 

Låt mig bara för att illustrera haveriet i Lindberg och Gustafssons artikel ta rubriken ”Anklagelserna mot oss barnläkare saknar grund”.

Målsägaren kommentar:  Jag anklagade icke jag försökte t.o.m. försvara barnläkarna att de sannolikt gör som de gör för att de saknar kunskap om MAL-BP.  Jag gjorde min läkaretiska plikt enligt Sveriges Läkarförbunds etiska regler § 14 att försöka bibringa kunskap. Men det får man tydligen ej göra om man är oöverens med svenska barnläkare.

 

Låt mig ta nästa mening i artikeln aktbilaga 200 ”Thomas Jackson ställer gruppdiagnoser på barn han icke träffat och anklagar en stor grupp utsatta föräldrar som han själv aldrig träffat för allvarliga övergrepp”.

Målsägarens kommentar:   Målsägaren har överhuvudtaget aldrig påstått att han träffat vare sig apatiska barn eller föräldrar. Det enda jag gjorde var att målsägaren kände en kristen OCH läkaretisk skyldighet att informera svenska läkare att apatiska barn epidemin enkelt kan förklaras utifrån anglo-sachisk malingering by proxy diagnostik.

 

Låt mig ta ett ytterligare exempel längre lite längre ned. Barnläkarna Lindberg och Gustafsson skriver ”Jackson ser oss barnläkare som okunniga och aningslösa eftersom vi ”förnekar” att tillståndet beror på ”klassisk simulering”.

Målsägarens kommentar:  Detta är en fullständigt lögnaktig formulering eftersom den ger läsaren ett intryck av att målsägaren menar att barnen är klassiska simulanter trots att målsägarens hela artikel akt bilaga 44 handlar om att barnen icke är klassiska simulanter utan utsatta för grova övergrepp.

Jag ber ödmjukt och vänligt juryn läsa och jämföra aktbilaga 44 och 200.   Det är alltså denna typ av mediokra, i saken okunniga, lögnaktiga barnläkare ivriga att försvara sig själva istället för att vara öppna för barnens lidande och nya tankar om varför denna märkliga epidemi pågår i Sverige, som varit mina motståndare och dominerat TV-sofforna. Jag menar dessa barnläkare är antingen kriminella eller så pass vårdslösa och ovetenskapliga att de bör övervägas för deslegitimeringsprocess.

 

Ytterligare exempel:   ”På en punkt har Jackson rätt. Som barnläkare har vi fokus på barnen” och sedan fortsätter barnläkarna ironiserande nedsabla målsägaren.

Målsägarens kommentar:  Barnläkarna har fokus på barnen. Bra! Här har vi ett erkännande från svensk barnläkarkår. De gör precis som i väldigt mycket av den barnmisshandel som inkommer till barnakuten att de ser bara på barnen och vägrar se den misshandlande föräldern. Våren 2010 när målsägaren jobbade i Norge skällde chefen för norska Helsetilsynet (motsvarande Socialstyrelsen) ut norska barnläkare för att minst sju barn hade dött i barnmisshandel av föräldrar som hade kunnat undvikas om barnläkarna slagit larm. Ja du Lars Gustafsson och du Tor Lindberg, att ni saknar både empati och mod att ta ärliga debatter om detta är skrämmande med tanke på er profession. Vågar man påstå att ni är typiska skolboksexempel på de fega och slarviga barnläkare som chefen för Norska Helstilsynet skällde ut?

 

Hela artikeln av Gustafsson och Lindberg är en enda stor förnekelse och kränkning av de läkare som satsar sina karriärer på att avslöja maffialiknande skyddsmanövrar i barnläkarkåren. Priset tar Gustafsson och Lindberg när de nedsättande diskuterar Prof Marc Feldman som har speciella äresbetygelser från American Psychiatric Association för sitt författarskap och forskning om MAL-BP.   Marc Feldman har till skillnad från Lindberg och Gustafsson publicerat sig i peer-reviewed tidskrifter under många år om dessa barn-tragedier som går under barnläkarnas radar p.g.a. i saken okunniga personer som Lindberg och Gustafsson.

En okunnighet som når sitt maximum när de skriver ”men detta har aldrig kunnat bevisas”. Dessa s.k.  (ursäkta ordvalet men det är så jag känner) barnläkare tycks  icke ens veta det juridiskt välbekanta att det är näst intill omöjligt att objektivt och juridiskt bevisa simulering.

Därför räcker det ibland inte ens med filmer och fotografier av hur en person med full assistanshjälp på grund av uppgiven helt nedsatt rörlighet kan filmas spelandes tennis normalt, för att få fällande dom i domstol. Den anklagade behöver bara säga ”Jag kände mig bättre just då och ville pröva om jag kunde spela tennis utan att få ont efteråt. Nu har jag jätteont och spelar inte tennis mer”.  Målsägaren har haft email dialog med överåklagare Gunnar Stetler som betonar just detta att det är ytterst svårt att bevisa simulering, och sannolikt ännu svårare bevisa tvångssimulering på barn som inte pratar. I de fällande domar om MAL-BP som gjorts i England har fällande domar  möjliggjorts först då vårdnadshavaren erkänt eller äkta maken erkänt. Det är alltså i stort sett juridiskt omöjligt att utan erkännande bevisa MAL-BP. Tror någon att råbarkade traffickers erkänner? Skulle någon familjemedlem erkänna skulle väl även den grovt misshandlas av andra i sällskapet tills erkännandet återtagits.

Gustafssons & Lindbergs artikel aktbilaga 200 spelar övergreppsförövarna rakt i händerna. Eller menar Gustafsson & Lindberg och barn skall sondsvältas till döds på grund av svenska barnläkares halsstarrighet i denna sak?

 

 

För övrigt och för Guds skull:   Vi har kanske haft över 2000 apatiska sondmatade barn i Sverige – hur många har Gustafsson och Lindberg träffat?   Är det 3-4 eller 15-20? MEN DET HANDLAR DEFINITIVT OM KLART ÖVER 1000 FLYKTINGBARN SOM BLIVIT SONDMATADE!

Hur för sjuttons gubbar kan några enkla barnläkare ta på sig ansvaret att totalt desavouera och motarbeta en, sannolikt betydligt mycket mer internationellt erfaren kollega än de själva, som försöker påpeka att det föreligger tydlig vetenskaplig evidens att konceptet MALINGERING BY PROXY existerar och att det sannolikt enligt den senaste forskningen är underrapporterat. Sveriges apatiska barn epidemi torde väl vara exempel på just detta.

 

Det fruktansvärda i sammanhanget är att Gustafsson och Lindberg uttalar sig som representanter för svensk barnläkarförening och dess grupp för flyktingbarn. Kanske bör de därför ikläda sig en viss ödmjukhet och betänka följande:

Vi vet att i vissa kulturer bryter vuxna armar och ben på barn eller kastar syra i ansiktet på dem för att de ska bli bättre tiggare. Är Gustafsson och Lindberg utan samvete? Hur kan de veta att bland de över 1000 barnen, sannolikt fler, som drabbats i Sveriges apatiska barn epidemi icke kan finnas ett eller några få barn som är utsatta för det fruktansvärda övergreppet MAL-BP och sondsvälts till dödens gräns, och kanske därutöver, i ett ofattbart helvete som legitimerats av i saken okunniga svenska barnläkare och journalister? Det kanske rent av är så att alla barn som professor Bryan Lask menar se aktbil. 85 s.2 eller åtminstone en ”signifikant del” som prof Marc Feldman uttalar i aktbilaga 89 är offer för dessa grymma övergrepp.

 

Resterande felaktigheter i artikeln bemöter målsägaren vid behov muntligt.

 

 

 

                                             Aktbilaga 201

 

Denna aktbilaga nr 201 består av mitt genmäle, i Dagens Medicin jag tror det var februari 2006, till aktbilaga 200 som alltså är ovanstående.   Den tilltalades ombud menar det faktum att målsägaren använder följande ord ”Flyktingbarnen simulerar på ett sätt som bäst torde benämnas simulering genom närstående eller på engelska ”malingering by proxy”.” innebär att målsägaren menar att barnen simulerar på ett vardagligt sätt.

Kommentar: Målsägaren bara häpnar.

Målsägaren försöker alltså förklara, se artikeln och formuleringen i detta speciella sammanhang, för mina kollegor att sättet barnen simulerar på är MAL-BP, alltså jag förtydligar för femtioelfte gången att det icke är vanlig simulering utan tvångssimulering/MAL-BP.  Trots dessa mina försök går nu Helins ombud på mig i ett ohemult försök att styrka att målsägaren talar om normal simulering som ju endast är en högst frivillig och billig bedrägerimetod som är klart degraderande och kränkande för den som därvidlag karakteriseras som simulant eftersom denna icke bara beskrives som en lögnare utan också utnyttjar andra genom att undfly ansvar t.ex. jobb. Simulering i vardagsspråk innebär inget övergrepp, det är ett sätt för simulanten att undgå något som icke är lustfyllt. Svensk barnläkarkår och journalistkår har gång på gång under 12 års tid anklagat mig för just säga att barnen simulerar och sedan NEKAT MIG GENMÄLE – precis som Jan Helin gjorde i sin missaktade artikel. Denna rättegång är första gången på 12 år som jag får möjlighet att inför etablissemanget berätta sanningen att jag aldrig sagt att barnen simulerar. Detta har bara ingått i SVT/SR:s dramaturgi för att deras avskyvärda FAKE NEWS om de stackars flyktingbarnen skall få SVT/SR och annan media att framstå som goda – på barnens bekostnad.  Ursäkta språkbruket men dessa patetiska vänsternissar på SVT/SR fullständigt skiter i barnens lidande. SVT/SR/Aftonbladet vet idag om allt från professorerna Lask, Feldman, att engelska socialstyrelsen ger målsägaren stöd etc etc men de kniper käft för att ”vi gjorde en tolkning och den står vi för”. De vet att TF och YGL finns till för att allmänheten har rätt till sanningen. Den undanhålls dem aktivt av SVT/SR. Med andra ord är de rättshaverister och kriminella – de inbillar sig själva deras mediokra tolkning är viktigare än barnens lidande. Sanna mig, deras fall blir stort.

 

Vi, allmänheten och det vetenskapliga samhället måste erkänna vi har inget riktigt bra koncept för dessa övergrepp. Jag har tänkt att kanske är ett bättre namn ”Kommandosyndromet” eller ”Kommandosimuleringssyndromet” eller ”Doktorssyndromet” eftersom läkare är övergreppsmän, eller ”Journalistsyndromet” eftersom journalisterna skapar copycats.

Det pågår idag  pionjärforskning om detta komplicerade övergrepp MAL-BP i världen. Det är en av de senaste fronterna inom medicinen som har enorm betydelse för att rädda tiotusentals ja miljoner barn i framtiden världen över från ett ofattbart lidande. Forskningen försvåras dock av att läkarförbund, vad jag förstått världen över, har en inneboende tendens att blunda för MAL-BP eftersom läkare har svårt att erkänna de gjort fel och lurats till att begå övergrepp i form av felbehandlingar – eftersom de kan straffas för det.

 

Sverige har nu en möjlighet, om än under tragiska omständigheter, att bli en av flera världsledande aktörer på detta viktiga och tragiska forskningsområde. Det kräver dock att barnläkarna, läkarförbundet, Karolinska Institutet och journalistförbundet erkänner att ”Vi har gjort fel – vi blev lurade – vi ville så väl det goda men vi skapade ett helvete på grund av vår fördomsfullhet och rädsla att framstå som onda”.

Uppriktigt sagt tror jag icke företrädarna i den politiserande svenska barnläkarföreningen eller i journalistförbundet i det sekulära Sverige har denna moraliska mognad ty då måste man älska både sanning och sin medmänniska mer än vad de gör. Att svenskar bland allmänheten har denna moraliska mognad vet jag ty det har jag upplevt i allt stöd jag fått.

 

 

 

                                     Aktbilaga 202

Aktbilaga 202 utgörs av sidoutdrag från målsägarens bok Veritofobi där målsägaren ytterst tydligt redogör för hur man från forskning om vanlig bedräglig simulering kan förstå hur barnen utsättes för det oerhörda övergreppet tvångssimulering/MAL-BP.

Jag tackar Jan Helin och ombudet att ni tar med denna aktbilaga där jag tydligt beskriver skillnaden mellan tvångssimulering och vanlig simulering.

Jag förstår att ni gör det för att styrka att Thomas Jackson säger att barnen simulerar. Och mörklägga att Thomas Jackson säger att barnen är utsatta för övergreppet tvångssimulering/MAL-BP där barnen uppmanas eller tvingas till att simulera och att detta inte har något som helst med vanlig simulering att göra.

Tvångssimulering förhåller sig till simulering som natt förhåller sig till dag, som helvete till himmel, som frihet till fjättrande fångenskap, som friskhet till sjukdom.

Att Jan Helin med ombud åberopar aktbilaga 202 är intressant ur perspektivet att den till viss del skapar förståelse för Jan Helins agerande, dock icke ursäktar eller friar Helin från ansvar.

Detta eftersom aktbilagan indikerar att Jan Helin som medicinsk lekman tillsammans med sina journalistkollegor sannolikt aldrig förstått skillnaden mellan simulering och MAL-BP. 

Hur skulle de för övrigt kunnat göra det när de litade på en barnläkarförening som politiserat apatiska barn epidemin om möjligt ännu mer än vad de gjort om åldersbestämning på s.k. ensamkommande barn. Samma politiserande barnläkare Hjern och Ascher figurerar som talespersoner för barnläkarföreningen i både apatiska barnepidemin och debatten om åldersbestämning på ensamkommande barn.

Nota bene –  DET ÄR EN OTROLIG SKILLNAD I MORALISK DIMENSION mellan apatiska barn epidemin och åldersbestämning på ensamkommande barn.   I det första har vi av läkare sanktionerad grov barntortyr och barnmisshandel med eventuella dödsfall. Något som kan komma gå till historien som en av världens största medicinska skandaler genom tiderna. I det andra ett resonemang om ålder utan aktiv misshandel.

Personligen ”I could not care less” när det gäller hur Sverige hanterar åldersbestämning på ensamkommande barn.  Men jag accepterar icke att bli jagad till tystnad när det gäller årslång barntortyr där barn sondsvälts till dödens gräns. Speciellt icke då jag har specialkunskap i saken och jag vet hur okunniga svenska barnläkare är om just MAL-BP diagnostik.   Jag beklagar Jan Helin med hans ombud, jag beklagar svenska barnläkarföreningen och Läkarförbundet och advokatsamfundet – GÖR OM – GÖR RÄTT!

 

 

2018-04-11

 

Thomas Jackson   tel 070-5093176

Postboks 148

2241 Magnor

NORGE