Klargörande om några skillnader och likheter mellan nationalsocialism och konservatism

Jag bestämde mig 13 juni 2017, alltså för en knapp månad sedan för att sluta blogga.

Det händer dock så mycket inom svensk politik bland annat inom sjukvårdspolitik att jag bestämt mig att börja igen.

 

En första början och ett enkelt FÖRSÖK  till förståelse av nationalsocialism kontra konservatism:

 

Tilltagande kaos i Sverige och konservativa reflektioner

Dessutom verkar det politisk kaoset i Sverige tillta då nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen varit aktiva i Sveriges största politikervecka i Almedalsparken på Gotland.  Eftersom jag upplever grundsituationen i Sverige som ett anarkiztiskt etablissemang över ett generellt strävsamt folk, ett etablissemang som sätter egna intressen framför folkets, så ser jag det som viktigt, speciellt om jag återflyttar till Sverige, att berika Sveriges debatt med det som jag kallar konservativa reflektioner.

Nej, jag är inte nationalsocialist men anser de behövs i ett så journaliztizkt sjukt och perverst land som Sverige

Beklagar att jag tjatar om det men jag kommer att upprepa det många gånger till. Svensk media som Dagens Nyheter (dessa lögnare), Sveriges Television (dessa lögnare), Sveriges Radio (dessa lögnare) och många andra FAKE NEWS producenter i Sverige har gång på gång offentligt sagt att jag är nationalsocialist och högerextremist UTAN att jag fått möjlighet att offentligt tillbakavisa detta. Så fungerar svensk journaliztik idag, de skapar halmgubbar (”strawmen” på engelska) alltså de anklagar en enskild person offentligt för att vara nazist, sedan nekar de personen att förklara, förtydliga eller förneka anklagelserna.

Jag har råkat ut för Sveriges idiotjournalistik, ty de mediokra MSM-journalizterna ansåg det passade deras agenda. Mediokra SVT/SR med sin mediokra ”expert” Gellert Tamas som uppfyller kritierierna för parasitär psykopati anklagade mig år 2006 för att bedriva nazistisk diagnostik på flyktingbarn emedan alla idag vet jag hade rätt och att jag gjorde allt det som rimligen begäras kan för att skydda flyktingbarn från s.k. MAL-BP övergrepp. Följden av Gellert Tamas och SVT:s lögner, eller med aktuellt språkbruk ”enormous FAKE NEWS” har blivit världens största tortyrepidemi på barn av copycatkaraktär, och att jag som läkare icke önskar arbeta i Sverige vilken är en stor förlust för Sveriges psykiatriska patienter då jag har exceptionell god diagnostisk och medikamentell kompetens med försiktig och korrekt biverkningsfri medicinering som signum, jag har bl.a. i en artikel i Dagens Nyheter år 2001 formulerat att psykiatriska patienter ALDRIG bör ha mer än högst tre mediciner samtidigt. Dessutom har jag integritet nog att hålla nere sjukskrivningar.

Sveriges mediokra journaliztik har drabbat flyktingbarn och psykiatriska patienter väldigt hårt.

De enda som säger sanningen om mig är nationalsocialister och det är jag dem oändligt tacksam för

Jag har träffat flera nazister som varit hyggliga, raka, ärliga mot mig. Jag vet att några är kritiska och ser mig som en både aktuell och latent potent motståndare i en del av deras frågor. Men jag vet många, jag tror en överväldigande majoritet, av nazisterna gillar mig – tack för det kära fränder. Vad säger då nationalsocialisterna om mig, jo de säger : Thomas- Du är ingen nationalsocialist utan en typisk konservativ. Ja, det är klart jag är. Hela mitt liv andas ett djupt konservativt patos där jag med överhetens goda kraft önskar beskydda de svagaste av de svaga i samhället. Just därför att nationalsocialisterna säger sanningar, t.ex. om mig, om förhållanden som andra tystar ner så ”hejar” jag ofta på dem och kommit fram till att för demokratins skull behöver vi ett radikalnationalistiskt parti i Sverige. Om det är nationalsocialistiskt, fascistiskt eller kristet ärkekonservativt spelar ingen roll menar jag. Det viktiga är att de är med och stimulerar den politiska debatten i riksdagen  och allmänt i samhället. De behövs. I min mening bör de ligga runt 5-10% av väljarna/mandaten/riksdagsplatserna för att kunna optimalt demokratisera samhällsdebatten. Hade vi haft nationalsocialister i riksdagen hade t.ex. aldrig den fruktansvärda tortyrepidemin på flyktingbarn, de s.k. apatiska barnen som drabbas av det plågsamma MAL-BP syndromet, kunnat äga rum. Nationalsocialisterna hade lyft frågan på ett helt annat sätt än SD och de övriga partierna gjort och sanningen hade kunnat komma fram istället för att mörkläggas av hårdföra kommunizter som barnläkaren och politiske aktivisten Henry Ascher och allierade lobbygrupper, med enormt politiskt och massmedialt inflytande, gjorde inför handlingsförlamade politiker.

Konservatismen och nationalsocialismen har en rad punkter där enighet föreligger, låt mig ge exempel:

  1. Sveriges territorium tillhör det svenska folket och inget annat folk. Att alla medborgarskap givna efter år 1975 bör omprövas utifrån detta grundperspektiv är självklart. På ett humant sätt. Detta kan absolut kallas för radikalkonservativ politik väl i överensstämmelse med forskning, epidemiologiska studier och socialpsykologiska studier som exceptionellt tydligt visar att etniciteter söker sig till varandra och mångkulturella samhällen är mer stressade och kaotiska.    Detta har de facto inget som helst med nationalsocialism att göra men icke desto mindre är detta en grundläggande syn hos både nationalsocialism och konservatism.  Med andra ord är nationalism lika viktigt för konservatismen som för nationalsocialismen.
  2. Klart mer respekt för nationella traditioner än för främmande traditioner.
  3. Lag och ordning med en grundsyn att brottslingar skall straffas och icke vårdas.
  4. Etnopluralism.   Respekt för och välönskan till alla folk i deras respektive länder. Det är den nya nationalsocialismens credo och här bryter de kraftigt med hitlerismen.
  5. Den enorma judiska överrepresentationen i media är olycklig för alla parter inkl. judarna eftersom den alltid leder till kulturkollisioner mellan de omskurna och de kompletta.

Jag kan fortsätta med fler likheter men anser det i denna artikel onödigt. Jag beklagar mina judiska vänner och bekanta som är oeniga men detta är min nuvarande uppfattning. Jag är dock alltid öppen för diskussion och omvärderingar.

 

Konservatismen har en rad punkter som skiljer sig från nationalsocialismen

Det är självklart att mina nationalsocialistiska vänner blir besvikna på mig, men lika sant som att jag inte är nationalsocialist utan konservativ som har mycket gemensamt med den moderna nationalsocialismen så förhåller det sig så att konservatism innebär grundläggande skillnader gentemot nationalsocialismen. Jag tar dem i ”viktighetsordning”:

  1. Konservatismen kan aldrig överge den parlamentariska demokratin. Detta är en avgrundsskillnad mellan konservatism och nationalsocialism. Den moderna demokratin är i mångt och mycket konservatismens skötebarn eftersom det var konservatismen som reagerade på grymheterna i den franska revolutionen och menade att maktkamper kan lösas på ett betydligt mindre blodigt sätt. En human civilisation är historiskt tätt förbundet med konservatismen (icke med den diaboliska socialismen som vi lurats tro).   Nationalsocialismens tankar om ett fundamentalt annorlunda styrelsesätt än demokrati kan jag dock förstå eftersom vi har ingen demokrati i Sverige idag ty vi har en utstuderad och mycket farlig DEMOKRATUR.   Och jag utesluter icke att en period av nationalsocialism kommer för att krossa demokraturens kreatur – dessa falska djävlar som styr och ställer i svensk media och informationsväsende. Jag hoppas dock innerligt det icke blir nödvändigt ty det kan medföra för mycket smärta för alla inblandade i ett kaotiskt maktspel.  Demokratin måste till varje pris skyddas, den har perioden 1968 till dagens datum år 2017 varit oskyddad och urartat till en demokratur – demokraturen måste nedmonteras och demokratin återskapas med hjälp av korrekt och etisk journalistik samt god law enforcement.
  2. Konservatismen är socialdarwinismens motsats. Konservatismen värnar om den svage, fattige, de utsatta.  Hitlerismens förakt för de svaga förtjänar i sin tur allt vårt förakt. Å andra sidan så tycks den moderna nationalsocialismen helt ha övergivit denna grymma aspekt av hitlerismen. Jag har läst en del om Hitler och noterat hans kärlek till djur och även människor. Psykologiskt sett tror jag att han på 20-30-talet upplevde en fruktan för ”den röda faran” alltså den judiska boljevismen så stark att han tänkte – ”jag måste göra mitt folk så starkt att vi kan besegra den judiska bolsjevismen och då bör vi icke ägna energi åt att vårda handikappade och utsatta – de får dö för sitt eget folks skull och leva vidare i folket annars dör de ut för evigt”. Den judizka boljevismen – som utan tvekan var minst lika grym som hitlerismen –  var för övrigt den kraft som startade tragedin genom att diktatoriskt ta makten i Ryssland 1917. De mördade tiotals miljoner ryssar och ämnade förslava hela världen under bolsjevismens ok. Så visst kan man förstå hur Hitler tänkte – ”Boljevismen får bara icke vinna, allt är tillåtet i den kampen”. Den judizka boljevikiska grymheten som vad jag förstått de flesta judar tar avstånd från var i sanningen djävulsk i all sin ondska. Flera historiker är f.ö. eniga om att Hitlerismen lyckades sätta stopp för judebolsjevismen. Jag läste en viktig artikel om detta år 2002 i tidskriften ”Röda Rummet” http://arkiv.rodarummet.org/2013/08/25/dod-at-judebolsjevismen/  av  Håkan Blomkvist ,professor vid Södertörns Högskola tror jag, som diskuterar just detta hur framgångsrikt trots allt Hitler var i sin kamp mot judebolsjevismen. Utan Hitler hade sannolikt Stalin blivit avsatt av bolsjevikerna och Trotskij kunnat ta över och genomföra sin världsrevolution och alla dissidenter arbetat i saltgruvorna.   Teman som dessa hur intressanta de än är diskuteras dock aldrig av okunniga svenska historiker och journalister.
  3. Konservatismen har förståelse för judarnas situation och ser dem som en del av Europa. Konservativa ser på judarna som en icke-traditionell europeisk etnicitet dock som europeisk. De är kontroversiella med sin stora mediala-och finansiella makt och förtjänar kritiseras i flera avseenden men det är faktiskt européerna som givit dem denna enorma makt. Judarna har stått upp för sina intressen och då européerna tillåtit dem expandera in absurdum i media, i förhållande till deras numerär, och bankväsende och kan kanske sägas ha vitaliserat den europeiska själen och frigjort oss från medeltidens tortyrkammare så bör vi alla vara ödmjuka när vi diskuterar den judiska frågan. Men här är jag ute på djupt vatten. Hade Europa varit en kontinent av lyckoriken utan judarna? Jag utesluter icke detta.   Hade Europa varit en kontinent av tragiska länder med despotiska förtryckare med förslavade befolkningar utan judarna. Jag utesluter icke heller detta. Eftersom judiska folket själva menar sig vara ”de som startade dialogen i Europa” (Jacki Jakubowski, en i mina ögon korrupt person dock chefredaktör i judisk Krönika en judisk intressetidskrift, menade så i Expressen cirka år 2014) så tar jag för givet att de är själva positiva till att medverka i en dialog idag och i framtiden om denna oerhört spännande fråga om det judisk inflytandet varit bra eller dåligt, eller marginellt, för de europeiska folken.  Och jag tar för givet att om debatten om denna fråga visar att deras bidrag till Europa varit av destruktiv karaktär så måste de självmant reducera sitt inflytande. Så hade jag gjort i alla fall.   Om det påvisas mitt folk är destruktivt så önskar jag självklart reducera detta destruktiva inflytande.   Om judarna icke är öppna för att ens försiktigt diskutera detta, alltså den kritik som riktas mot dem som mäktig diasporagrupp, ökar risken för konflikter på mer konkreta nivåer. Den judiska etniciteten torde vara världens mest framgångsrika, per capita i alla fall, om man ser till finansiellt, politiskt, vetenskapligt och kulturellt inflytande. Så de kan ta kritik, de skadas inte av den, de är tillräckligt starka idag för en dialog om deras egen roll. Så låt oss ta tillvara på den möjligheten, jag tror det vore bra för alla parter i en värld där antisemitismen växer. Men till syvende och sist handlar det om enskilda människor. Och alla människor har i utgångspunkten samma värde när man föds. Låt oss aldrig glömma det.
  4. Konservatismen är pro-israelisk.   Judarna är ett gammalt kulturfolk. De har konsekvent stått upp för sin etnicitet och nation. Kort och gott så förtjänar de att ha ett eget land. Det är naturligtvis tragiskt att många palestinier tvingats flytta på sig men de bör bjuda judarna på detta. De har en hel muslimsk värld att flytta till. Judarna har bara Israel vid förnyade pogromer.

Jag nöjer mig med dessa synpunkter, nedtecknade på cirka tre timmar en sommardag 2017.  Någon annan gång vill jag komma in på de slående likheterna mellan judaismen och nationalsocialismen såsom upplevelsen att vara ett utvalt folk/övermänniskor, lebens-raum expansivitet vilket kännetecknar det moderna Israel och dåvarande nazi-Tyskland, hur man slaktar andra folk och dissidenter vilket både den judiska bolsjevismen och nazi-Tyskland gjorde.  Tack och lov tycks demokratin fungera bra idag både i Tyskland och Israel.  Jag tror det är sämre ställt i Sverige.