Mass-sociogen sjukdom! Sveriges journalister lider av psykisk störning! Dr Jacksons Stockholmsföreläsning 2018-05-19

Titel: Hur bryts ett grupptänkande/masstänkande

 

Kära svenskar och andra intresserade!

 

Den akademiska utgångspunkten för detta korta anförande är några passager ur en vetenskaplig översiktsartikel om EPIDEMISK HYSTERI från John Hopkins University, ett ansett universitet i USA.

Artikeln har titeln ”Epidemic Hysteria: A Review of the Published Literature” av Leslie P. Boss 1997, publicerad i Epidemiological Reviews  Vol 19, No 2. Se länk nederst!

Det är en synnerligen ambitiös och välskriven vetenskaplig sammanställning av den forskning som till år 1997 publicerats i vetenskapliga tidskrifter om epidemisk hysteri ur ett medicinskt perspektiv. Den har hela 108 referenser. Artikeln kan ur vissa avseenden vara utgångspunkt för att förstå svensk samhällsdebatt. Detta är ett trevande försök.

Författarna påpekar att synonymer till epidemisk hysteri förekommer t.ex. ”masshysteri”, ”masspsykogen sjukdom” ”mass-sociogen sjukdom”.   Undertecknads personliga synpunkt är att av dessa synonymer torde termen ”mass-sociogen sjukdom bäst passa för dagens svenska förhållande, alltså denna term har störst s.k. vetenskaplig validitet för de förhållande som råder i Sveriges offentliga samhällsdebatt.

I landet Sverige där massmedia av någon anledning bibringar föreställningar till allmänheten som allmänheten vid kritisk granskning och reflektion kan konstatera icke stämmer speciellt väl överens med den verklighet de själva upplever.

 

Mass-sociogen sjukdom karakteriseras enligt artikeln av vanföreställningar som i en reellt psykiatrisk  sjukdom.

Mass-sociogen sjukdom uppstår definitionsmässigt mellan två eller fler personer som tillsammans, enligt ett gemensamt känslomässigt motiv säger att något är verkligt som icke är verkligt och de förhåller sig därefter till detta fiktiva enligt en outtalad informell överenskommelse att detta fiktiva är verkligt. Ju fler som dras med i detta spel desto mer suggestivt blir det och allt svårare att ta sig ur.

För svenska förhållande torde man enligt undertecknad kunna formulera följande:

Sveriges mass-sociogena sjukdom består av idéer av vanföreställningskaraktär om mångkultur skapade via propagandistisk massmedial information sedan år 1975, detta år då riksdagen beslöt att Sverige skulle bli mångkulturellt. Svensk allmänhet är övertygad om att mångkulturidén sedan år 1975 på ett naturligt och legitimt sätt är en del av deras vardag -men de förstår inte hur, var och när – de har ju levt som förut – i svensk kultur. Och tydligen trott den är mångkulturell. Sannolikt för att begreppet mångkultur i sig är exceptionellt odefinierat. När mångkulturen nu visar sitt rätta ansikte känner alltfler svenskar sig lurade.

Man kan nyansera definitionen av mass-sociogen sjukdom i Sverige men det grundläggande är att vanföreställningarna eller idéerna  om mångkultur är produkter av ”FAKE INFORMATION” och ligger alltför långt från verkligheten för att vara rimligt funktionella som samhällsbyggande instrument.

 

John Hopkins artikeln betonar att :

 

  1. Mass-sociogen sjukdom är ett socialt fenomen hos människor som i övrigt är friska. Utanför en social kontext existerar icke denna sjukdom.

 

  1. Mass-sociogen sjukdom beskrivs hos människor som ”mycket liknande det i djurvärlden när en flock skenar”.

 

  1. Mass-sociogen sjukdom har även kallats kulturellt associerad stressreaktion där människor antingen mår psykiskt dåligt eller blir fysiskt utagerande. Det formuleras att det psykiska illamåendet förekommer mer i det moderna västerländska samhället än det fysiska utagerandet, som förekommer mer i icke moderna icke-västerländska samhällen.

 

  1. John Hopkins Universitetet gjorde litteraturöversikten p.g.a. att många verkliga sjukdomsepidemier har inslag av epidemisk hysteri, att utbildningen är försummad vid medicinska högskolor och för att vetenskaplig litteratur sällan tar upp fenomenet.

 

  1. Att tro på en tydlig yttre orsak kan starta mass-sociogena epidemier. Undertecknad bedömer att krig/flykt är praktexempel på dessa tydliga orsaker. Att proklamera ”De flyr för sina liv” anförs ofta som ett bevis på krigets fasor och kan säkert sätta skräck även i de som endast hör det och som därför dras med i en form av irrationell krigshysteri. I denna krigsupphetsning glöms ofta bort att flykting är man bara så länge man flyr över gränsen till närmaste land och där är i trygghet. Därefter är man de facto vanlig medellös migrant. Att kalla migranter för flyktingar är symtom på hysterisk begreppsförvirring hos vissa globala mediaföretag. Det nästan så man tror det finns globalister 😊

 

  1. Media-inblandning t.ex. TV-kameror förvärrar mass-sociogen sjukdom.

 

  1. Svårt att skilja mass-sociogen sjukdom från simulerade eller påhittade tillstånd.

 

 

Behandling

Artikeln betonar att vetenskaplig litteratur om behandling av epidemiskt hysteriska tillstånd är sällsynt. Men följande behandlingsförslag ges:

  1. Separera de som är sjuka från de som inte är sjuka. Kommentar: Detta kan tolkas olika. Den grundläggande behandlingsåtgärden är separationen. Man kan sedan fråga sig huruvida det i Sverige är vi friska som sedan länge förstått denna hysteri -många sitter här idag -som separerar oss från de sjuka, eller om det är vi som separerar de sjuka från oss alltså att det är vi som stöter bort hysterikerna. Det kan idag vara så att det är vi som i ökande grad stöter bort de som på grund av sjukdom vilseleder, inklusive de vilseledda, eftersom initiativet idag börjat glida över till oss som inte drabbats av den mass-sociogena sjukdomen.
  2. Ge försäkran att ”allt blir bra”.
  3. Observera de som är sjuka med en lugn vänlig bestämdhet.

 

F.ö. noteras att det är viktigt att tidigt identifiera mass-sociogen sjukdom (vi som sitter här är alltså ganska sent ute) och att det är av värde att ta bort social bekräftelse och ekonomiska fördelar för dem som är inne i hysterin.

 

Föreläsarens reflektioner:

 

  1. Behandlingsförslaget om separation mellan sjuka och friska är en process som redan inletts. Många av oss som är här har sedan lång tid tillbaka mer eller mindre ställt oss utanför det som dagens konferens handlar om och som vi kallar för ”DET STORA BEDRÄGERIET”. Vi har alltså tidigt ställt oss passiva till det som i John Hopkins artikeln kallas mass-sociogen sjukdom. Några av oss har därefter utifrån våra egna förutsättningar och personligheter till och med börjat aktivt motarbeta sjukdomen. Och då straffats med att kallas dissidenter och värre ting. Jag tror dock många av oss här föredrar det framför att vara med i en folkmassa som leds av ett tämligen signifikant hysteriskt etablissemang som pekar ut vägen för oss mot en framtid avhuggen a.  från flertusenåriga naturligt framvuxna traditioner b. från vårt eget språk c. från vår egen kultur och   från vårt eget folk, släkt och familj. Kanske har en del av oss förlorat ekonomiskt på våra hållningar. Det kan dock vara en investering för framtiden, om icke för oss själva så för vårt land och folk- om vi nu skulle orka vara så altruistiska.

 

  1. Det kan alltså nu vara så att vinden vänt och att ju fler som följer artikelns behandlingsrekommendationer om separation är de som istället för att bli bortstötta är de som stöter bort de sjuka som vilseleder, och de som blivit smittade av dem. Det vi ser idag kan alltså vara ett tillfrisknande från mångkulturhysterin. Ju större och ju mer omfattande separationen mellan sjuka och friska blir, desto snabbare kan den mass-sociogena sjukdomen botas. Tecken på detta torde idag vara att alltfler avvisar etablissemangets falska informationsspridning och vänder sig till alternativa medier eftersom de inte bara känner utan t.o.m. förstår att tillståndet i svenskt mediaetablissemang DE FACTO är så pass sjukt att de yrar som vid hög feber.

 

Hur ser framtiden ut?

Inom psykiatrin som behandlar individer brukar formuleras att hysteriska tillstånd som inte spontanläker eller behandlas inom ett år brukar resultera i kroniska problem.

Mångkulturhysterin har pågått cirka 50 år. Den har format en mängd kollektiva attityddrivande både medvetna och omedvetna komplex av varierande karaktär och intensitet. Dessa komplex var initialt milda och färgade av propagandistiska modeller om verkligheten. Som det brukar vara i diktaturer.

Men någonstans utmed tidsaxeln fick dessa missuppfattningar mer vanföreställningskaraktär och det till den grad att de torde klassificeras som signifikant sjukliga enligt kriterierna för mass-sociogenic sjukdom, se ovanstående 7 punkter.

Min bedömning är att brytpunkten för övergången från missuppfattningar till vanföreställningar skedde just efter riksdagsvalet 1991 då svensk public service SVT/SR  efter Ny Demokratis intåg i riksdagen relativt plötsligt tycks ha förstått att media har mer politisk makt än de tidigare antagit.

SVT/SR förstod att utan den positiva mediauppmärksamhet Som Ny Demokrati fick hade Ny Demokrati aldrig kommit in i riksdagen vid valet 1991.

Vänster-journalisterna på SVT (jag vet de var vänster ty jag var företagsläkare 1988-1991 vid SVT/SR) trodde – förenklat – att deras journalistik om Ny Demokrati och Ny Demokratis riksdagsintåg riskerade att starta ett nytt tredje rike med nya krig och allt vad det skulle innebära. SVT/SR beslöt sig därför att med all medial kraft de kunde frambringa bekämpa allt som på det minsta sätt kunde påminna om Tysklands tredje rike. Alltså nationalism, invandringskritik, germansk folkkultur och alla andra nationella epitet skulle bekämpas från huvudkontoret på Gärdet i Stockholm.

Jag är helt säker på att dessa kommunister trodde de gjorde rätt – de tror det fortfarande. De är i en hysterisk bubbla som fjärmar dem alltmer från den krassa verkligheten. De kan inte med egen kraft ta sig ur bubblan.

Sannolikt förstärktes de kommunistvurmande SVT-journalisternas rädsla av Sovjetunionens sönderfall som skedde parallellt med Ny Demokratis intåg i svenska riksdagen – ”Var skulle det sluta?” tänkte de.  Jag tror faktiskt att public service journalisterna delvis utifrån rent egoistiska skäl slogs för sin egen överlevnad, och sin vänsterideologis överlevnad, och skapade en egen agenda där nationalism, homogen befolkning och svensk folkkultur skulle bekämpas.

Mångkulturen blev alltså journalisternas, den tredje statsmaktens nya ideologiska bas då kommunismen bortföll.  Utan detta vapen mot Sveriges nationella och konservativa strömningar i början av 90-talet hade mängder av vänsterjournalister sparkats från public service. Och vänsterjournalisterna som blev mångkulturjournalister tillät mycket för att skydda sin nya mångkulturella ideologi. De tillät felciteringar, uthängningar, rena lögner och agendajournalistik. Konsekvensneutral journalistik övergavs ty det – trodde de -kunde ju starta ett nytt tredje rike. Rekrytering till SVT/SR skedde utifrån detta nya mångkulturella paradigm. Men nu efter 27 år visar det sig att befolkningen fått nog.

Vi är nu sannolikt i början av någon form av paradigmskifte. Vi får förtrösta på att insikt är positivt och att denna dagen skapar insikt hos oss närvarande och förmedlas vidare ut i landet.

https://pdfs.semanticscholar.org/bc21/5cfdd576f3b74c73e08653e0b049ddc931c9.pdf

 

 

Stockholm 2018-05-19     

 

Thomas Jackson