Min plikt att berätta: Sverige måste delas i en traditionell del och en mångkulturell del

Det är faktiskt nog nu. Jag måste berätta vilka kollektiva mönster jag tydligt ser i dagens Sverige anno 2017 utifrån en modell av den kollektiva själen som CG Jung använder sig av. Och det allmänt sunda förnuftet. Slutsatsen jag drar är att Sverige bör delas i två nationer FÖR att undvika den mycket stora mänskliga katastrof som inbördeskrig medför.

Jag fattar mig kort och koncist trots att jag har tillräckligt material att skriva en diger bok om saken.

  1. De bärande stagen i Sveriges kollektiva persona har kollapsat signifikant. Denna typ av kollapser sker alltid smygande tills de når en kritisk massa då en samhällsförändring sker mer språngvis. Det tydligaste konkreta exemplet, om än bara tämligen obetydligt och ytligt, på kollapsen är att tiotusentals vuxna invandrarmän i 25-30 årsåldern under flera år inte bara kallats ”barn” av media utan t.o.m. behandlats som barn av samhället.  Den ytlige betraktaren lägger kanske skulden på journalister och media för detta. Tyvärr så är det icke så enkelt.  Denna masspsykos, som en reell masshysteri innebär, skulle aldrig kunna ske utan att det svenska kollektivet, alltså medelsvensson och alla bredvid, nedför och ovanför honom, hade möjliggjort det genom att ha undergått en stark depersonifieringsprocess.  I korthet har en mänsklig person kropp, själ och ande. Anden kan ses som något utöver de kognitiva, emotionella och perceptiva funktionerna – en psykisk egenskap som meningsfullt håller ihop allt – nuet, gårdagen, morgondagen, familj, medmänniskor, jorden vi äter av och de gudar vi dyrkar som egentligen bara är derivat, psyklogiskt sett, icke teologiskt, på summan av den mänskliga existensen.Svenskarna har i en reduktiv sekulariseringsprocess sedan 1968 förlorat sin ande och är numera bara kropp och själ.  Depersonifierade enskilda varelser ger i en additiv process en strukturlös kollektiv persona. Detta innebär att det numera saknas kollektiv kraft att stå emot uppenbara lögner och kraftfulla förändringar. Stagen äro borta.

 

2.      När den kollektiva personan kollapsar framträder per psykologisk automatik den kollektiva skuggan. Denna kan vara fruktansvärd och dess mest primitiva stadium är krig mot allt och alla.  Dit kan Sverige av flera skäl icke komma. Men Sverige är just nu i en skymningszon, i ett slags sömngående, i ett psykosliknande tillstånd. Allt ifrågasätts som genus, normal sexualitet kontra pervers, inhemska traditioner, det egna språket,  medborgarskapet eftersom ”alla har lika värde” (en psykologisk omöjlighet, egna familjemedlemmar har normalt självklart alltid större värde än främlingar). För den kollektiva skuggan saknar sanning värde. Dess primitiva värld består av arketyper, känslomässiga ”wired neural circuits” helt utan personliga egenskaper. Här sker det på automatik.   Tack och lov så bränner dessa arketyper ut sig själva men skadorna när de gestaltar sig i verkligheten som i gängkriminalitet eller hedersmord kan bli oerhörda och tragiska. Når de gestaltar sig i enklaver eller regionala samhällen i konflikter blir de lika tragiska men mer omfattande och betydligt mer utdragna tidsmässigt.

Min bedömning är att automaticiteten hos den kollektiva skuggan redan har kommit bortom ”the point of no return” i landet Sverige. Detta på grund av att den kollektiva personan är så pass nedmonterad som den idag är. Enda civiliserade lösningen för att undvika en arketypisk primitivisering av samhället med ett samhälle i brand torde vara ett Alexanderhugg. Ett hugg som skapar två nya nationer – en traditionell svensk nation och  en mångkulturell muslimsk nation. Bägge torde få plats på östra sidan av Skandinaviska halvön.

Epilog. Jag anar att många svenskar av de mest skilda politiska schatteringar och kanter blir upprörda över vad jag skriver. Men jag måste bara skriva detta ty jag tror detta är vad som håller på att ske. Och det är alltför tungt att bära oformulerat i sinnet. Det är för tungt att bära för sig själv. Jag tror också att det är bra för alla, inklusive alla nationalister som jag misstänker är de som mest ogillar tanken på ett delat Sverige, att dessa saker kommer upp till ytan. Till syvende och sist är det också min bedömning att Sveriges nationalister är de som är mest betjänta av att förstå vad som pågår. Så jag Er betänka detta innan Ni dömer mig för hårt.

För att undkomma en löjlig profetroll, spågummor och tricksters finns det tillräckligt av, ber jag de intresserade att själva sätta sig in i den psykologi som diskuterar kollektiv persona och kollektiv skugga och använda sitt eget sunda förnuft. Det sistnämnda är viktigast av allt.