Att bli och arbeta som psykiatriker i Sverige är banalt.
Katastrofal kunskapsnivå
Ingen krav på kunskap mer än att göra enligt gamla ofta värdelösa teamrutiner som i stort sett passar enbart till det som sjuksköterskor och mentalsköterskor tycker.
Patienter överöses med mediciner på grund av att diagnoserna är felaktiga.
Paradexemplet är felaktiga neuropsykiatriska diagnoser.
Professorerna är ofta obefintligt allmänbildade inom sitt eget område. På sin höjd hankar de sig fram i sin egen statistik med undermåliga s.k. doktorsavhandlingar.
Om svenska psykiatriker och sjuksköterskor som ofta är chefer skulle ställas inför ett rimligt frågeformulär om psykiatriskt kunskap utifrån en genomsnittlig internationell lärobok i psykiatri skulle psykiatriker klara uppskattningsvis 20-30% av frågorna och sjuksköterskor 1-3 % av frågorna.
Konsekvenser av kunskapsmisären
Konsekvensen av denna enorma inkompetens är bl.a. det ni kan se på Text-TV kopian nedan. På grund av inkompetensen förstår icke den psykiatriska verksamheten skillnad på svåra och enkla psykiatriska sjukdomar, de förstår icke vilka patienter som egentligen skulle behöva specialistvård och icke sändas till vårdcentralen. En specialistvård som dock tyvärr ej existerar i många regioner i Sverige eftersom det som kallas specialistvård saknar tillräcklig kompetens alltså de som formellt kallas specialister och fått sitt specialistbevis från Socialstyrelsen ofta icke kan mer än 10% mer än en sjuksköterska eller mentalskötare som sitter och domderar på teammöten och blir förbannade om de blir motsagda.
Framtiden hopplös
Inget hopp existerar om en bättring under rådande kunskapsanarkistiska system. Ett annat paradexempel hur dålig moral och kunskap svenska läkarkåren har som kollektiv är apatiska barn epidemin. Den staliga utredningen SOU 2006:49 sida 26 förklarade tydligt att s.k. Malingering by Proxy övergrepp kunde förekomma alltså grova övergrepp av vuxna på barn. Idag vet vi utredningen hade helt rätt. Förtvivlade barn har i vuxen ålder berättat vilket helvete de genomlevde som ”apatiska” under tvång.
Föreslagna åtgärder
Ett sätt att ågärda problemet är att återgå till en organisation av sjukvården vi hade före GD Bror Rexed slog ihop Medicinalstyrelsen med Socialstyrelsen. Vi måste få en separat Medicinalstyrelse åter och erfarna kunskapsbelagda psykiatriker som chefer. Dessa får väl idag hämtas delvis utomlands eftersom kunskapsmisären är så total inom Svensk Psykiatrisk Förening. Dessa chefer måste sedan sättas i undervisning under ett år, läsa genom 2-3 relevanta läroböcker om 800-900 sidor per bok och tentera av kunskapen inför varandra innan de kan börja lyfta svensk psykiatri till anständig nivå!
Annat förslag är att avskeda samtliga journalister från Läkartidningen. Ända sedan 1980-talet har Läkartidningens chefer, alltså ansvariga utgivare och chefredaktörer, varit journalister utan medicinsk utbildning. Till sin hjälp har de visserligen läkare som de handplockar som passar journalisternas självöverskattande egon. Katastrofen är faktiskt total. Se bara på apatiska barn epidemin där journalisterna har mörklagt alla erfarna specialistläkare som gång på gång har visselblåst om övergreppen på barnen. Detta bara för att journalisterna ej förstod att bara för att det var frågan om barnsjukvård där barnläkarna var indragna så var icke dessa de mest lämpliga att uttala sig. Journalisterna på Läkartidningen förstod ej heller att ingen läkarutbildning i Sverige omfattar simuleringsdiagnostik. Så långt klarade de med sin rudimentära fantasi ej av att tänka.
