Första sidan: English language: A Swedish Catastrophe

Children used as Human Shields against Decisions of Deportation

Below you find two articles it takes about 10 minuts to read. Please read and react!   Ask your local or national newspaper to write about this unbelievable catastrophe going on in Sweden open to the public. It has now been going on for over 20 TWENTY! years.  It started 1998 when asyl seeking family told Swedish Health Care that their children could not talk or walk but just lie silent in a bed. Many doctors, nurses, health staff tried to raise concern but as we have no freedom of speech in Sweden journalists did not let them tell about their concerns.

In short: Swedish media dont want to admit that they dont understand the difference between malingering (i.e. to simulate illnesses) that is helping the ego, and malingering by-proxy (i.e. to force or coerce someone to simulate illnesses) assaults by adults against an innocent child, an assault that depending on its intensity destroy and deplete the ego less or more and makes the child very ill and handicapped.  Swedish media are since 20 years discussing whether thousends of refugee children are malingering or not.  Swedish medias way of formulating the complex issue has led to a misconception that has confused the debate in Sweden. If Swedish journalists begin to use  the correct term, MAL-BP – Malingering by Proxy, which is a severe assault, then the first step is taken to bring clarity to this tragedy. This  as MAL-BP  also explains the frightening fact recently published that the refugee children have extreme levels of stress hormones in their blood when under hospital and ambulant care. This is easy to understand realizing the child might be  ten years old, doesn´t know the language, is never left alone from adult asylum-seekers  that watch every move the child makes under threat or persuasion. The child has absolutely no clue what the future might bring which must be absolutely terrifying.

A truly sad fate, a true nightmare for the children, in reality much much worse.

And absolutely all Swedish journalists, except a wellknown journalist which I wont mention here as that might cause problemes for her, refuse to report about these severe assaults because Swedish journalists trust more a colleague of their own named Gellert Tamas instead of a State Commission.    No child on this planet is as left behind and left alone as an apathetic child in Sweden. This  in spite of the hysterical attention from media the staged situation has caused.

Swedish journalists have totally misconceived the situation and tell Swedish public that the parents/adults are innocent. Why?  Well, again, because this man, one of their colleagues, Gellert Tamas has told so in Swedens most prestigious TV-programme where Tamas for a full hour without objections could promote his wild theories of a right wing extremist anti-multicultural network behind the conclusion of the State Commission. A conclusion that indicated that the children are under assault from adults. But all Swedish journalists supported Tamas “heroic scrutinizing scoop”.

Tamas was even rewarded the Ikaros-prize from Swedish Public Service Journalistic Association for exceptional journalistic work. There is only one hang-up.  Tamas, a journalist without any journalistic or medical education, he is selfmade, had no intellectual capacity to understand the basic problem; i.e. Swedish doctors have no education or experience of MAL-BP-assaults. The diagnosis is not familiar for Swedish doctors, especially not for pediatricians.

So, because of one single journalist, I repeat, because of one single journalist, that for many years had total support from almost every other journalist in Sweden, the catastrophe, that easily could have ended after the State Commission came to their conclusion year 2006 , continued. So, many children of asylum seeking families continue to be under assaults by their parents/adults, under forced investigation by doctors, and neglected by journalists that regard it as xenophobic to mention that adults are behind the assaults.  Many more children in the future risk to be victims of the Swedish system. Swedish doctors often dont even understand the reality behind what is happening on the surface.  Please compare this with a similar case of MAL-BP syndrome in UK where it took years for the doctors to establish the MAL-BP- diagnosis: link http://news.bbc.co.uk/2/hi/8472655.stm

Swedish law also is a problem as the law is contructed in a way that might make it extremely costly for a pediatrician to react and report the abuse as he risks being reported himself by the perpetrators to the Swedish GMC.  This as it is well known that Malingering by Proxy assaults can be prosecuted reasonable successfully only if the accused person/persons confess their crime. This is not the case in Sweden where all!! suspected persons are asylum-seekers that know that it is necessary to play the game and lie about circumstances to recieve asylum.

The asylumseeking families choose their toughest representatives to stand up for them and needless to say they have no interest to confess any wrongdoings or guilt for their childrens mutistic immobile state.

So, in other words, even the Swedish press and media have deserted the child and advocate just the side ot the perpetrators i.e. the adult asylumseekers that know that if the child is regarded ill enough they all will receive asylum in Sweden and thereby the whole of Europe.

Again, Swedish media has because of the efforts of just one of their colleagues, Gellert Tamas, without reasonable grounds told the Swedish public that the adults are totally innocent – the child has in other words absolutely nowhere to turn to. This creates anxiety, depression, panic reactions, dissociative hysterical states and, as we now know, extremely high levels of stress hormones in the childrens blood according to scientific research published spring of 2012.

The epidemic of apathetic children in Sweden has now taken the proportion that the hoax and the severe abuse of the children is a scandal too big to disclose.

Fall of 2019 two former apathetic children Anahit and Nermin dared to tell about the hell they went through during years of torture in the MAL-BP situation, it all went public in one of Swedens biggest newspapers but Swedish tax funded public service did everything they could to interview the notorious lier Gellert Tamas and his friend the activist and anti-semitic pediatrician Henry Ascher with a purpose to one more tine sweep the scandal under the carpet. And Swedish politicians know it is impossible to speak about it publically because then Swedish hysterical women that are in charge of public service will brand them nazis.

It has turned into something for Sweden like the Euro crisis for Europe. No one knows how to act. Many journalists and doctors seem though now to realize that the Governmental Commission that year 2006  warned for MAL-BP was right. It was though then neglected, ridiculed and disregarded by a handfull of doctors that got all media space because they advocated the same view as the journalist Gellert Tamas. Swedish Main Stream media neglected also the State Commission  because to them, because of lack of knowledge of course,  the Commission seemed xenophobic.    Nevertheless, we have no choice. For the sake of the children the scandal in some way or another has to be disclosed, freeing and unchaining the children from their destiny beeing behind psychological and physical restraints giving them more or less traumas for life. There exists even  information that some apathetic children have died because of the abuse of tube feeding i.e. they have been starved to death by too small amount of calories during years of starvation because adult asylum seekers have found a perfect way to make their children apathetic, and if the child is apathetic for a long period they get asylum in Sweden and Europe.

Needless to say you have children in mild MAL-BP situations that are not that much traumatized to children in severe and grave MAL-BP situations that endure psychological and physical torture that without doubt can be compared to children suffering in concentration camps like Auschwitz under Dr Mengele in world war two.


The “mysterious” epidemic that started around 1998 has been a hot topic of discussions since especially year 2005 and thereafter.  And even though it seems to be a crystal clear epidemic of “Hoax and Severe Child Abuse” as British Medical Journal put the words in an article 1 December 2008 the epidemic just goes on and on.


There seems to be two reasons to this:

1. Swedish doctors never use the concept of malingering. If the parents tell that the child is very ill doctors always believe in this and must act according to this. And as Swedish law almost always grant the parents to a very ill child asylum, many asylum seekers in Sweden seem to use one of their children to fall into something the Swedish media calls “apathy”. The children just lie down in their beds, coerced to be as passive as possible, dont answer questions, adults asylum seekers tell the children deny to eat so they are the prescribed tubefeeding.

This goes sometimes on for years. The children are as a rule never younger than 8 years, though one case of a 6 -year old girl is reported. Some children the critics try to tell are bought on human markets in the far east just for the purpose of coerced illness falsification.  Swedish press though have united very strongly, both right-wing press (but not the right radical press) and left-wing so that no one of the critics are allowed to raise their concerns regarding the children publically as this is believed to worsen the situation for the families. The only media that has opposed are, perhaps not so surprisingly, the political right wing radical press. If they really care about the children, or oppose against the assaults just because they are against immigration is up to them to declare. I have no opinion regarding this, I am just thankful that at least some media write and publish information and news about the tragedy.

Publishing  in a right wing radical news magazine has though made it all the more controversial to raise concerns regarding the fate of the children.

This as it is regarded as very politically incorrect to share an opinion with a right wing radical newspaper like e.g. http://www.nyatider.nu/lakarforbundet-jackson-gjorde-inget-fel-angaende-apatiska-barnen/  that tell about the court case 16th of April 2018 when Dr Jackson summoned to Stockholm  District Court case no B 15812-16  Jan Helin vice president of Swedish State Television. In these hearings Dr Jackson was totally supported by Swedish Medical Association that under oath gave witness that ”Dr Jackson has done nothing ethically or medically wrong when he raised concern about MAL-BP”.  But just one paper wrote about this i.e. a radical nationalistic paper, see link above. Main Stream Media kept quiet.

Swedish main stream media which is well known for its socialistic, green and extremely liberal professionals.  Citizens who confess themselves as true conservatives,  catholics, or  anti-immigration are often labeled xenophobic or even labelled by the nowadays in Sweden severely deflated term nazi. So it all has turned into a vicious circle; people raising concerns are often labeled as xenophobics by at least one or two of MSM (main-stream-media) and that seems enough to silence them.  And if they anyway try to write about the issue in MSM – they will not be published.

And if they then turn to the only media that accept to discuss the issue thoroughly, i.e. the right radical press, the doctors or psychologists that try  to publish in this kind of media are quickly labelled right wing “extremists” by MSM. And in worst of cases they are even labelled nazis. This as Swedish journalists dont realise or dont want to admit that they did something wrong when they shadowed and swept under the carpet the term MAL-BP.

Probably Swedish journalists dont, as told above, understand the enormous difference between malingering and being coerced to act ill.

I.e. Swedish journalists hold the belief that if any person believes the parents or asylum seeking adults are behind the assaults the person hold this belief just because he ”hates immigrants”.

So, the vicious circle is constructed in this way:   If you care about the children enough to have the courage to oppose to the assaults, then Swedish MSM believe your are against immigrants and MSM depict you as an evil person. So very few dare to stand up for these vulnerable children which of course leads to more and more asylum seekers using this terrible strategy to starve their children by tube feeding with too little calories.  And all this, believe it or not, is done in cooperation with Swedish pediatricians.Now it has gone that far that the chairman of Swedish Pediatric Association Dr Anna Karin Bärtås told in a witness under oath 18th April 2018 at Stockholm District Court that The Board of Swedish Pediatric Association has not even discussed the subject of apathetic children for these last three years. She also confessed that she had never even heard about the term of Malingering by Proxy even though the State Investigation year 2006 discussed this as a plausible explanation to the epidemic of lifeless refugee children in Sweden.  Mr Jan Helin second in rank at Swedish Public Service sat in court five meters from the two representatives from Swedish Medical  Association that supported Dr Jackson under oath, Dr Bärtås was not too enthusiastic everyone attending the court proceedings could see, the attended by link from Växjö where she worked, she almost whispered and chose her words carefully, she replied with as few words as possible, she gave the impression she felt she was  in a very inconvenient situation.


What surprises many is that the adult seeking parents, not the doctors, are in control of the amount of nutrition the children are given through the tube. This as the children are treated at asylum seekers homes.  But after a period it takes to get the children unwell enough by their parents abuse, they are taken to hospital for medical treatment. The child is at that stage so severely abused and dissociated by fear and anxiety so it often just lies silent, and looses its bladder and faecal control. Some asylum seeking adults force their children to sit in their urine and excrements to show the doctors how ill the child is.

The child knows of course not where to turn. It does not know the language and it is totally under the control of adults that abuse it and the child has since long lost its confidence in staff in white clothes that cooperate with adults to abuse the child.The childs situation is pure bottomless hopelessness.  When asylum is given some children seem to disappear.

Karolinska Institute, the well known Nobel Prize Institute which sad to say is part of these horrible assaults on children, as this institutes representatives are the ones that say the pediatricians have discovered a new type of illness, tried  anno 2008 to find out where the children were located after asylum was given. But they could not get into contact with one single child. They found some families but the adults told the researchers their children did not want to see any doctors.

Now after 20 years of misunderstandings it is very difficult to change the media cultural attitude in this unique issue.

There are rumours that some children have died under hospital treatment where the parents have been in a position to decide about what treatment they want for their child. If the child is not ill enough they try to make the child  more ill.   Doctors that have opposed to take part in this cruel theatre have been beaten, threatened or in other ways assaulted by the adults in company with the child. Sometimes the adults are not even parents but unknown to the child.

To illustrate how deeply engrained the idea is that the children have a newly discovered disorder one can just have a look at the Swedish State Church and its newspaper  5th of April 2012 published this article: http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/gomda-glomda-vem-bryr-sig-om-de-apatiska-barnen  . Even if one does not know Swedish you can have a look at the pictures related to a child that is loosing kilogram after kilogram in her bed. The parents tell that they have to wait until she gets unwell or ill enough so they can get asylum in Sweden and Europe.

Some Swedish doctors regard it as a mass psychosis but the few doctors that have stood up to reveal the child abuse have quickly been labeled xenophobic or nazi by an unanimous Swedish media with public service leading the attacks so today no one dares to stand up for the children. 

After asylum is given the apathetic childrens extreme hormones level slowly  return to normal. Doctors say that all this clearly show that the Governmental Commission year of 2006  that looked into the issue some years ago was right. The Commission was though a victim for severe criticism from the media for blaming the adult asylum seekers.And as this was regarded as xenophobia the conclusion of the commission that the parents of the children, or other adults, caused the childrens severe distress was left without any attention.

So. The state commission was regarded as xenophobic and right wing extremist in its character.  Main Stream Media, including some few 4-5  doctors that were the favorites of the ruling journalists, denied the State commssion to be of any relevance.

So absolutely nothing happened, no steps were taken to protect the children from their abusers. 

It is remarkable that since the epidemics early beginnings, i.e. anno 1998, every time MSM have interviewed doctors they have interviewed the same 4-5 pediatricians and child psychiatrists  over and over again, whereof two i.e. Dr. Ascher and Dr. Bodegård have been interviewed 90% of the occasions media wanted to hear doctors opinion. And these doctors consistently repeat their opinion that the children are suffering from PTSD. Probably because Swedish pediatricians have very little experience from PTSD.

So,  doctors having other opinions e.g. Dr. Hans Bendz, Dr. Tomas Ericson and Dr. Thomas Jackson have consistently been denied access to the public media room or has been ridiculed. Since the year 2006 the epidemic has been on-going and still today, November 2019, no one knows what to do. Now though some doctors begin to ask for new guidelines from Socialstyrelsen  which is Swedens National Council for Health and Social Services. The first guidelines warned that adult might manipulate the child, this was then under public service pressure changed to ”one might not suspect that adults try to abuse the child”. Now doctors begin to publically tell that the guidelines must return to the original guidelines   http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/10/07/kraver-att-rad-om-apatiska-barn-ses-over/


The fact that 8 apathetic children came to Norway around year 2005 and all got totally well after two weeks as the Norwegian Health Authorities separated the children from the parents is taken no notice of by the Swedish doctors allowed to express their views in public space by Swedish socialistic Main Stream Media that believe it is best for the family is to stay together.



Epilogue:The article below is dynamite.It tells Swedish media create apathetic children.

This because after two years trying to persuade MSM-media in Sweden one of the Swedish doctors namely Dr. Jackson invited all media interested in the concept of Malingering by Proxy to a conference. Only one Newspaper arrived to the conference was interested and accepted the invitation, i.e. Nationell Idag that by MSM in Sweden is regarded likewise a B.N.P. paper in U.K would be regarded.  Dr. Jackson gave a lecture at the conference that had an audience of around 20 persons. And this newspaper Nationell Idag wrote an article that MSM did of course not approve of and therefore unanimously decided that now it is clearly shown that right wing supporters are behind the theories of Malingering by Proxy.    The article is written by journalist Vavra Suk  at Nationell Idag year 2007  and republished by EAEC. Mr Vavra Suk is today editor in chief at Nya Tider a tax funded weekly newspaper.   http://www.nyatider.nu/



”Svenska medier skapar apatiska barn”

I dagarna har journalisten Gellert Tamas bok om fenomenet ”apatiska flyktingbarn” kommit ut. Boken har fått omfattande uppmärksamhet i medierna, men dr Thomas Jackson menar att boken är synnerligen farlig och kan skapa en ny våg av simuleringstvång mot invandrarbarn.

Tidningar som Aftonbladet har tagit emot journalisten Gellert Tamas bok ”De apatiska: Om makt, myter och manipulation” med öppna armar. Den prisas bland annat för att den levererar ”svidande kritik mot ansvariga politiker för att ha spridit myterna om de apatiska barnen”. Enligt Gellert Tamas har nämligen myndigheter spritt ut ”myten” om att det handlar om simulering. Om nu någon tror att Tamas avslöjat en bluff så misstar nog den personen sig. Dr. Jackson menar att Tamas och svensk media bluffar och skapar myter och att myndigheterna har rätt.

– Det är mycket farlig bok, säger dr Thomas Jackson. Enligt honom borde den stoppas och gås igenom av experter på medicin.
– Det är en skandal att Tamas får bre ut sig i tidningarna utan att behöva svara på en enda kritisk fråga. Detta kan orsaka en ny våg av lidande.

Jackson är aktuell med sin egen bok på ämnet, som han kallat ”CopycatBarnen”. I boken motsäger han Tamas på en rad punkter, bland annat lyfter han fram den internationellt använda listan med kriterier för simuleringsdiagnostik. Enligt honom är det uppenbart att epidemin med apatiska avvisningshotade barn inte är annat än just framtvingad simulering, något som kan sätta djupa spår i barnen.

– Det är en stor skandal, utan tvekan den största copycatskandal som svenska medier varit inblandade i kanske till och med en av de största i världen i modern tid. Det är mediernas skeva rapportering som skapat fenomenet apatiska flyktingbarn. Det syns ju att barnen kopierar varandras beteende. Alla ligger till synes medvetslösa och tysta. Att tvingas simulera så är fruktansvärt omänskligt, det kan leda till svåra men som håller i sig i månader och år.

Gellert Tamas, journalist, aktuell med boken ”De apatiska: Om makt, myter och manipulation”, som kom ut i slutet av september på Natur och Kulturs Förlag.

Han hänvisar till dokumenterade fall där barn skadats allvarligt av simulering. I boken Malingering and Illness Deception (Oxford University Press, 2006) bläddrar han fram fallet med José, en sexårig pojke, som av sin ensamstående mor tvingades simulera kraftigt illamående, vilket gjorde att modern kunde hämta ut högre bidrag. Illamåendet varade alltid i fyra dagar, under vilka José var helt rullstolsbunden. Bedrägeriet pågick i två år, under vilka man utförde omfattande undersökningar och provade flera olika mediciner. Det var först när José kom i kontakt med en terapeut som han erkände att modern tvingade honom att låtsas vara sjuk. Trots att han fick allt tänkbart stöd dröjde det ytterligare sex månader innan han inte behövde rullstolen längre, han hade blivit så skadad av simuleringen.

Aftonbladet presenterar Tamas bok på ett suggestivt sätt och jämför med Lasermannen: ”Plötsligt skjuts elva människor ner på öppen gata, enbart på grund av sin mörka hud och hårfärg. En dag fylls medierna av bilder på poliser som släpar bort sjuka barn och skickar ut dem ur landet.”

I Aftonbladet påstår Tamas bland annat:
– Det känns som att jag specialiserat mig på nationella trauman, och fortsätter: De här familjerna blev anklagade officiellt att barnens tillstånd bara var bluff och båg. Men jag, som nu arbetat med detta i tre år, har inte hittat ett enda bevis på att det skulle vara så.

Enligt Aftonbladet är detta att ”våga se sanningen”, men Jackson plockar fram sin facklitteratur.
– Han vet inte vad han pratar om. Simulering är ju inget man kan se, så som man ser brutna ben eller bakterier. Det är därför det finns tydliga medicinska regler för denna diagnostik.

Jackson har försökt fästa allmänhetens uppmärksamhet på denna internationella simuleringsdiagnostik och de omfattande erfarenhet som finns, men blivit totalt bojkottad av medierna. Han har visserligen fått medverka i det oseriösa programmet Uppdrag granskning – där han blev intervjuad av just Gellert Tamas, men det uppenbara syftet till att han fick vara med var att skandalisera honom.
– De brydde sig inte alls om den facklitteratur jag hade med mig som bevisar att jag har rätt, säger han. De var bara ute efter att framställa mig som främlingsfientlig.

Thomas Jackson föreläser för vårdpersonal om fenomenet ”apatiska flyktingbarn”. Nyligen gav han ut boken ”Vårdskadade, Tystade, Förbrukade: CopycatBarnen”, förlaget Liten upplaga, som är tänkt att skydda barnen mot att föräldrarna tvingar dem att simulera.

Jackson menar att han på intet sätt är fientlig mot invandrarbarnen eller några andra barn. Han har  ideellt gett många föreläsningar och skrivit artiklar för att skydda utsatta barn. Det är självklart för barnens bästa som man måste stoppa att de tvingas till simulering, menar han. Nationaldemokraterna och Nationell Idag har en stor uppgift att väcka folks medvetande så att man politiskt kan sätta stopp för övergreppen på oskyldiga asylsökande minderåriga, fortsätter Jackson.

– Jag har själv personligen augusti 2006 informerat författaren Gellert Tamas om kriterielistan för simulering som de utsatta flyktingbarnen fullt uppfyller, men han har fullständigt mörklagt allt från denna kriterielista som tydligt visar på de svåra övergreppen.  Denna medvetna mörkläggning anser jag så grov och konsekvenserna av mörkläggningen så fulla av mänskligt lidande att mörkläggningen och dess konsekvenser torde vara kriminell och allmänfarlig verksamhet i ordens rätta bemärkelse.

Gellert Tamas betraktas inte bara som skandaljournalist för att han arbetat med Uppdrag granskning, utan även för att han skrivit boken ”Lasermannen – En berättelse om Sverige” om John Ausonius. Det blev en storsäljare som sålde i över 200 000 exemplar. Detta gör Jackson orolig för att de påstående som Tamas för fram i sin nya bok kan få bred spridning och orsaka mycket lidande.

Thomas Jackson är av åsikten att Gellert Tamas, som inte haft någon säljarsuccé efter Lasermannen för 15 år sedan, i många år har letat efter en lämplig uppföljare till den boken, ett passande journalistiskt samhällsproblem, för att tjäna pengar på det.

– Jag menar att denna målsättning hos honom fanns med redan när han gjorde ett reportage åt det speciella SVT-programmet Uppdrag Granskning som inte är kända för saklighet utan alltför ofta skandaliserar på ett braskande sätt. Gellert Tamas version av problematiken med de utsatta flyktingbarnen var därför från början skandalöst ensidig och han själv som medicinsk amatör en olycka för denna komplexa medicinska frågeställning som föreligger huruvida flyktingbarn tvingas till att simulera eller icke.

Fenomenet med apatiska barn var helt nytt i hela världen när det uppträdde i Sverige strax efter sekelskiftet. Den förste som gav det ett namn var Göran Bodegård, överläkare vid Eugeniahemmet, som kallade fenomenet depressiv devitalisering. Kritiker menar dock att han i egenskap av psykoanalytiker fokuserade på det som patienten upplever och därför inte objektivt kunde avgöra om den påstådda upplevelsen var verklig. Det var i stället specialistläkaren Thomas Jackson som med hjälp av sina erfarenheter från brittisk sjukvård kunde peka på att det handlade om simulering. Det nya var att det var närstående som tvingade fram simulering hos barnen, vilket han gav namnet tvångssimulering av närstående (malingering by proxy).

Thomas Jackson är den auktoritet som en statlig utredning om apatiska flyktingbarn lutar sig emot, rapporterar SVT.

Något som retade många journalister och mångkulturförespråkare var att det trots mediernas fullständigt ensidiga rapportering ändå var många som genomskådade bluffen. Det fanns till och med barn som blev gripna när de snattade tillsammans med sina föräldrar under den tid som de påstods vara apatiska, och när polisen kom så sade föräldrarna till dem att falla ihop på marken. Nationell Idag hade sommaren 2007 ett reportage om apatiska barn med rubriken ”Svensk media skapar apatiska Barn”.
– Sannolikt det årets sannaste tidningsrubrik med en artikel som i ett rättvist och välfungerande land skulle belönats med Stora Journalistpriset, menar Jackson.

I Storbritannien skrev man om fenomenet i British Medical Journal (december 2008) att Sverigeepidemin kan vara ”hoax and severe child abuse”, det vill säga bluff och svår barnmisshandel. Speciellt är erfarenheterna från Norge talande. Där fanns enstaka fall av så kallade apatiska barn, men dessa fall blev snabbt helt friska efter att man hade skilt föräldrarna från barnen.

Faktiskt hade SVT ett inslag där man uppger att ”Thomas Jackson är alltså den auktoritet som en statlig utredning lutar sig mot vad gäller påståendet om apatiska barn som simulerar”. Tamas skriver att utredningen bygger på ”fördomar och vandringssägner”.

Enligt Jackson är det många tjänstemän och politiker som trots medias lögner har förstått, men den politiska korrektheten gör att man inte vågar säga det högt. I praktiken avvisades alltså en del av dessa familjer eftersom de mycket väl kunde bo i sitt hemland, men antalet nya ”apatiska” fall ökade ändå tack vare den mediala uppståndelsen.

Skandalen är idag så stor att ingen myndighet eller ansvarig person vågar ta tag i det, menar Jackson. Alla riskerar dessutom att bli rannsakade för det eftersom alla mer eller mindre är skyldiga. Man vill inte heller att han, dr Thomas Jackson, och Nationaldemokraterna som hela tiden sagt detta och tagit barnen i försvar, ska få rätt.
– Alltså många i Sverige förstår, trots Tamas och vänstermedias lögner, att barnen tvingas spela sjuka men vad många inte förstår är att barnen blir svårt skadade av detta. Jag tror att många läkare nu börjar inse det, men fortfarande är man alltför rädd att bli stämplad och uthängd av medierna, så de flesta sitter tyst.

Jackson befarar att han redan börjat få rätt. Den senaste tiden har man återigen börjat få fler fall med apatiska barn i Sverige.
– Det är medias och Gellert Tamas fel, säger Jackson, och meddelar att han avser att försöka systematisera material så det förhoppningsvis räcker till att formulera åtalspunkter mot inte bara Tamas och hans bokförlag Natur och Kultur, utan kanske även mot en handfull barnläkare och ett dussintal journalister.

– Apatiska barn-äventyret kan komma att sluta i en rättssal, antigen här eller internationellt, detta är inte alls uteslutet avslutar Jackson.

är en kriminologisk term för brott som är imitationer av tidigare brott som någon annan begått. Vissa medialt uppmärksammade brott leder ibland till att andra imiterar gärningsmannen och begår liknande brott själva (copycat-effekt).

Simuleringsdiagnostikens tio-punktslista
Överlämnad av Thomas Jackson till Gellert Tamas direkt år 2006 eller via SVT och till SVT, men mörklagt. I dagarna ska SVT Debatt ta upp ämnet, men de vågar inte ta upp den medicinska kunskapen i ämnet:

1. Juridiska ombuds-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt i och med asylärendet.

2. Bristande samarbete-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt, barnen är apatiska, de samarbetar inte.

3.Avsaknad av samband-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt, inga undersökningar visar att det medicinskt skulle vara något fel på barnen.

4. Demonstrations-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt, då föräldrarna visar upp barnen extra mycket för att bevisa hur sjuka de är.

5. Symtomavsluts-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt, när ärendet är avgjort blir barnen friska. Undantaget är om simuleringen pågått så länge att de faktiskt tagit skada av det.

6. Iatrogenitets-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt. Barnen blir sämre i närvaro av sjukvårdspersonal. De måste då ju visa att de är sjuka.

7. Staged-event-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt. Enligt läroböcker i simuleringsdiagnostik så är en arrangerad situation t. ex. barn som läggs i säng, fördragna gardiner, föräldrar som hyssjar osv.

8. Repatrierings-kriteriet
Detta kriterium är uppfyllt, enligt läroböcker i psykiatri är simulering vanligt när flyktingar skall återföras till sitt hemland.

9. Pediater-kriteriet föreligger.
Detta kriterium är uppfyllt, barnläkare är erfarenhetsmässigt enligt simuleringsforskning ”de sista” som förstår att barnet simulerar, de vill inte tro det.

10. Atypi-kriteriet föreligger.
Detta kriterium är uppfyllt, de apatiska barnens tillstånd påminner inte om någon typisk sjukdom.

Vávra Suk