SVT:s kardinalfel:

1. SVT formulerar ”…vi kunde visa att det hittills inte finns ett enda belagt fall av medveten manipulation och simulering.”

Kommentar:   Det førekommer inga belagda fall av simulering i Sverige de senaste fyrtio åren i sjukhusjournaler helt enkelt før att denna term aldrig anvænds av lækare undantagandes de gamla miltærlækarna i historisk tid. Detta fattar inte SVT!!!    Samma sak med termen manipulation som moderna lækare i stort sett aldrig anvænder som diagnost i alla fall aldrig om barn.  SVT-journalisterna ær alltså så ofantligt korkade att de icke ens førstår dessa enkla sammanhang.

2. ”I fall efter fall saknades det konkreta bevis før simulering..”.  Men kæra nån – det er ju detta som er det speciella med simulering av den typen utan redskap som anvænds vid apatisk simulering – det ær kriteriediagnostik, man kan inte røntga simulering eller finna en simuleringsbakterie i blodet.  Inte ens detta fattar de fullfjædrade idioterna på SVT.   Dessutom har Dr. Jackson gång på gång krevt att svenska medicinska høgskolor måste ta med  internationell simuleringsdiagnostik i utbildningen till læakre – detta sknas helt i dag. Det ær bara før en grævande journalsit att ringa upp vilken høgskola som helst – fråga då speciellt efter kurslitteraturen – det finns næmligen ingen!

Kommentar:   Nær jag ringer upp Gellert Tamas eller Ulrika Larshamre september 2006 så legger de i stort sett på luren, jag frågar Larshamre varfør hon døljer alla simuleringskriterier som barnen tydligt uppvisar, hon informeras t.o.m. i rekommenderat brev med mottagingsbevis , hon sæger bara ”Du , jag har slutat på Uppdrag granskning”, samma månad som programmet sændes, jag tror hon opponerade sig mot Nils Hanson och Gellert Tamas och blev avskedad men knep kæft før att få nytt jobb.

Kælla:   Om man googlar på  ”Guldspaden – arbetsbeskrivning av Spelet om de apatiska ”   så kommer du till en pdf som vi føreslår du printar ut før vi tror den kommer att førsvinna likandant som Tamas/Hansons reportage førsvunnit  från SVT:s hemsida.   Vi har dock sparat reportaget hær:   http://apatiskabarn.se/uppdrag-granskningssvts-logner/

Her nedan skriver vi ordagrant vad som står i pdf-filen (beklager norske stavelser, de endres snart):

Guldspaden – arbetsbeskrivning av Spelet om de apatiska barnen i Uppdrag granskning, svt.

1. Gellert Tamas, reporter & Research      Jens von Scheele, redigering     Magnus Tingman, foto     Mårten Svanberg, Research     Ulrika Larshamre redaktør

2.   Uppdrag Granskning, Sveriges Television

3.    19 september 2006

4. Sedan debatten om de sk apatiska barnen børjade har det framførts misstankar och påståenden om manipulation och simulering, från enskilda poliser till den førra migrationsministern Barbro Holmberg som bl a i riksdagen berættat om apatiska barn som ”omedelbart” tillfrisknat i samband med avvisningar.     I maj 2006 publicerade regeringens kritiserade samordnare Marie Hessle sin andra delrapport, SOU 2006:49 som konstaterade att manipulation och simulering ingår bland de omstændigheter som kan førklara apatin. Denna utredning blev sjælva utgångspunkten før reportaget.   Kunde det verkligen stæmma att barn blivit manipulerade och førgiftade?   Utredningen gav inga konkreta belægg och i samband med publiceringen lade polis i både Stockholm och Sundsvall ner utredningar om påstådda fall av manipulation.     Vi bestæmde oss før att undersøka om det fanns några konkreta belagda fall av manipulation och samtidigt førsøka titta nærmare på det høgljudda politiska spel som i flera års tid omgett frågan.

5. Vi føljde två spår, dels att undersøka de många påståendena som florerat om manipulation, dels att identifiera aktører och processer i det politiska spelet om de apatiska barnen. Vi gick igenom utredarens, politikers och medias rapportering om påstådda fall av manipulation. Næsta steg blev att kontakta det fåtal lækare, psykologer och poliser som påstod sig ha sett elle rupplevt manipulation och følja upp vartenda fall.   Vi nystade bakåt i varje kedja.  Vi begærde ut journaler, søkte upp ombud och sjukvårdspersonal som arbetat med de aktuella fallen. Vi pratade med några av av de aktuella familjerna.   I fall efter fall visade det sig att det saknades konkreta bevis och vi kunde visa att det hittills inte finns ett enda belagt fall av medveten manipulation coh simulering. Vi føljde också upp andra kontroversiella påståenden i Hessles utredning; att apatin ær ett nytt fenomen som bara finns i Sverige.   Vi søkte igenom SVT:s och SR:s arkiv och fann bl.a. en Raportsændning omapatiska flyktingbarn från tidigt 90-tal. En genomgång av statliga utredningar och myndighetsrapporter visade flera fall dær man næmnt flyktingbarn med apatiska syndrom.

Søkningar i internationella tidskrifts-och medicinska databaser gav ett liknande resultat. Ganska snart visade det sig också att  flera forskare ansåg sig ha blivit  felciterade i Hessles utredning, vi gick till kællorna och intervjuade ett stort antal av de forskare/experter som utredarna varit i kontakt med – eller undvikit.

Vad gæller det politiska spelet gick vi igenom samtliga riksdagsanføranden, utskottsførhør och annat material som berørde de apatiska barnen.   Vi intervjuade politiker, tjænstemæn och andra som varit involverade, vi føljde hur frågan om de apatiska barnen var en timme från att fælla den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Vi børjade också græva i omstændigheterna krin de uppmærksammade polisanmælningarna mot apatiska barn i Stockholm och Sundsvall høsten 2005 som omgående blev ett slagtræ i den offentliga debatten, med bl.a. uttalanden av folkhælsoministern Morgan Johansson. Vi kunde ganska snabbt identifiera den ledande roll som Migrationsverkets Annika Ring, uppmærksammad før att ha firat en avvisning av en svårt sjuk pojke med Champagne, spelat. Intervjuer med personer i hennes och Hessles  nærhet, samt vissa dokument, pekade allt tydligare på ett samband mellan de två och i ett ganska sent skede fick vi fram ett antal mejl som visade hur Ring och hessle gemensamt søkt efter fall av påstådd manipulation och lagt upp en mediestrategi før hur uppgifterna skulle læckas til media.

6. Vi gjorde ett stort antal intervjuer med lækare, psykiatriker, psykologer, poliser, vårdpersonal, politiker och personer som engagerat sig i frågan om de apatiska barnen. Vi gjorde noggranna søkningar i diverse tidnings- och medicinska databaser/arkiv och vi begærde ut ett stort antal handlingar från berørda myndigheter.

7.  Efter att først ha tackat ja til en intervju ændrade sig Marie hessel och hennes forskningsledare Nader Ahmadi och vægrade svara på våra frågor.   Det innebar vissa problem, men de dokument vi hade tillgång till och intervjuer med andra inblandade, var så pass omfattande att det gick att rekonstruera hændelserna, t.ex. Hessles och Rings samarbete kring de uppmærksammade polisanmælningarna.

8. Reportern Gellert Tamas børjade med projektet i maj 2006. Han hade tidigare gjort ett reportgae som berørt de apatiska barnen och hade en del grundresearch att utgå från. Researchern Mårten Svanberg gjorde punktinsatser i børjan av projektet før att senare, under några veckor i augusti/september, arbeta heltid.

9. Reportaget væckte stor uppmærksamhet i media. Føretrædare från flera partier krævde Hessles avgång.   Socialstyrelsen påbørjade ett arbete med att se øver sina råd angående vården av de apatiska barn dær man tidigare angett att manipulation førekommer.  Miljøpartiet anmælde Barbro Holmberg till KU, bl.a. før att utrøna hur mycket hon visste om Hessles inblandning i polisanmælningarna.  Marie Hessle tillstod i samband med læmnandet av sin slutrapport, tvært emot sina tidigare påståenden, att det inte finns några exempel på manipulation och simulering och att dessa omstændigheter inte længre finns kvar ”som någon førklaring”  till apatin.

10.   Førutom de ovan næmnda reaktionerna fick redaktionen ett stort antal mejl, mellan 300-400 stycken.  Ett 40-tal av dessa kom från professionella inom vården, lækare, psykiater, skøterskor med mer, med erfarenhet av att arbeta med de apatiska barnen och med något undantag var samtliga mycket positiva.  De flesta reaktionerna från kollegor har varit positiva, reportaget næmndes flera gånger i Journalistens årliga enkæt om årets avsløjande/viktigaste reportaget.

11. Reportaget har anmælts till Granskningsnæmnden.